Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Fynden av romerska mynt i det fria Germanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Curt Weibull.
importen till Ostgermanien och Skandinavien till en långt kortare
tidsperiod, den faller enligt deras mening i sin helhet under två
årtionden 175—196. Och denarerna skola enligt Hildebrand
—Almgren icke heller ha kurserat som mynt. De skola ha
förvarats såsom skatter i rikemans hus och endast sällan,
företrädesvis vid större utbetalningar, ha övergått i annan mans
ego. Myntskatterna skola tämligen hastigt ha transporterats
från Sydryssland till Gottland och den starka slitning, som de
gottländska denarerna visa, ej ha uppkommit genom att de
kurserat såsom mynt i Germanien. Den kan, menar Almgren,
vara uppkommen genom skakning å hästryggen vid skatternas
transport genom Ryssland.
De resultat, som Bolin vunnit om myntskatternas
nedläggningstid, och det stora material, han för första gången
sammanfört, kastar nytt ljus över dessa förhållanden. Bolin hävdar
med framgång uppfattningen, att den romerska myntströmmen
till Germanien icke varit något episodartat. Myntströmmen har
med säkerhet nått Germanien väster om Elbe och närmast norr
om Donau, möjligen även Ostgermanien, redan under första
århundradet. Och myntströmmen har icke brutits vid tiden
omkring år 200. Romerska denarer och kopparmynt ha
strömmat in i Germanien, så länge de funnits för handen i
romarriket. Myntfynden visa, att så ofta och så länge fullgoda mynt
tillverkats och funnits inom romarriket, så ofta och än längre
finnas dessa mynt i fria Germanien.
På frågan om hur mynten inkommit i Germanien lämnar
Bolin svaret, att det skett på både fredlig och krigisk väg. Men
han betonar samtidigt starkt, att mynten, sedan de en gång
nått Germanien, icke kvarstannat hos de folk, som
ursprungligen emottagit dem, utan i största utsträckning på den
intergermanska handelns vägar spritt sig över den germanska världen.
Myntfynden äro därför icke blott av värde för Germaniens
bebyggelsehistoria. Främst ströfyndspopulationerna utnyttjas av
Bolin även som källor för handelsvägar och
förbindelseriktningar inom Germanien.
Med utgångspunkt från Cæsars och Tacitus’ skildringar av
germanerna ha dessa av forskningen ofta framställts som ett
folk på en synnerligen låg kulturnivå. Den starka reaktion mot
detta betraktelsesätt, som ånyo framträtt under de senaste
årtiondena, representeras främst av Hoops och Dopsch. Bolin
ansluter sig nära till denne senare forskare. Han understryker
och styrker dennes uppfattning, att de romerska mynten
verkligen kurserat som mynt i Germanien och spelat rollen av
betalningsmedel vid den germanska handeln. Han finner det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
