Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning Christinas övergång till katolicismen.
219
luterska ofördragsamheten i Sverige. Landsflykt och
egendomsförlust drabbade den fader, förmyndare eller förvant,
som sände sin son eller släkting till »studium» på någon ort
i Polen eller rådde honom att begiva sig i något jesuitiskt
eller annat papistiskt kollegium. Biltoghet över Sveriges rike
och egendomsförlust var straffet för den som på eget bevåg
begåve sig till en dylik läroanstalt. Samma straff drabbade
den, som övergick till den papistiska läran. Och icke nog
härmed. Stadgan sökte även sätta en bom för all katolsk
propaganda och helt och hållet rensa riket från katolska
trosbekännare. Det stadgades, att den som hemligen sökte
bedraga och förföra ungdomen med falsk jesuitisk och papistisk
lära skulle straffas som en upprors- och tvedräktsstiftare.
Och vid risk att straffas som förrädare utvisades alla
katoliker ur riket1. Religionsstadgans bestämmelser voro
drakoniska. Och de voro icke tomma ord. De tillämpades med
stränghet.
Sverige blev under decennierna omkring 1600 i religiöst
avseende en man; alla svenskar hade en Herre och en Gud.
I tidens politiska och religiösa strider gav detta styrka.
Sverige förmådde hävda sin självständighet mot de katolska
Vasarna och Polen. Det räddade vid Breitenfeld och Lützen
protestantismen i Europa. Men enigheten och styrkan var
vunnen på det religiösa livets bekostnad. Renlärighet och
blind lydnad för kyrkans yttre ordningar hade blivit de allt
dominerande religiösa kraven; reformationstidens levande
religiositet krympte ihop till död tro på teologernas lärosatser.
Den själaspis, som den svenska luterdomen nu bjöd svenska
folket, var mager. Det var en kärv förkunnelse av den
fastställda läran, eller när man nådde högst, en bister tuktan i
gammaltestamentlig anda, ett ändlöst och långrandigt
predikande, en oavbruten teologisk träta, ett hat utan gräns mot
annorledes tänkande. Luthers lära var bliven ett förtorkat
skelett.
Christinas ungdom föll i denna den triumferande orto-
1 Stiernman, Alla riksdagars och mötens beslut I, 708.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
