Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Curt Weibull.
ätter, var för sig utmärkta genom lysande gåvor och
karaktärernas oböjliga, ofta egensinniga självständighet. Christinas
begåvning sprang tidigt i dagen. »Vår unga drottning», skrev
riksdrotsen Gabriel Gustafsson Oxenstierna till sin broder
rikskansleren, »har ett extraordinarie ståteligt ingenium».
Christina var, när detta skrevs, sju år. Två år senare fäller
riksdrotsen orden: »Vår unga drottning tager träffeligt till i
juditio och förstånd; apprehenderar moderns fauter och
esomoftast hos sina förtrogna dem beklagar; har en ädel natur
och plane regius spiritus. Kommer en rätt edukation därtill,
är inte till att tvivla att, så vitt sexus feminus det tillåter,
lärer hon slakta på sin fader» *.
När Johannes Matthiae tillträdde sitt ämbete som
Christinas lärare, var hennes uppfostran i främsta rummet
anförtrodd hennes moder, änkedrottning Maria Eleonora. Men
för förmyndarregeringen var Christinas uppfostran en
statsangelägenhet. Man fann snart, att Maria Eleonora var ett
hinder för den unga drottningens rätta uppfostran. Hon
skildes redan 1636 från sin dotter och avlägsnades till sitt
livgeding. Modern fick icke befatta sig med sin dotters
uppfostran. Denna anförtroddes i stället åt Gustaf Adolfs syster,
pfalzgrevinnan Katarina. Redan två år senare avled
emellertid pfalzgrevinnan. Nya hovmästarinnor tillsattes. Men
ingen av dessa fick något inflytande på Christina. Inflytandet
kom från Johannes Matthiae.
Johannes Matthiae förstod i sällsynt grad att vinna sin
kungliga lärjunges kärlek. Christina mötte många människor
under sitt liv. Hon såg kallt på människor. Ytterligt få har
hon skänkt sitt erkännande. Men Johannes Matthiae är en
av dessa. Ännu på gamla dagar, när Christina satt i Rom
och skrev sina memoirer, erinrade hon sig med tillgivenhet
sin lärare. »Min lärare Mathias, och han ensam, var min
förtrogne; jag anförtrodde honom alla mina små hemligheter
och sorger», skrev hon. Johannes Matthiae kom mera än
1 Gabriel Oxenstierna till Axel Oxenstierna. Stockholm 27/i2^633, V1
1636. Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling II: 3, 315, 398.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
