Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning Christinas övergång till katolicismen. 225
Johannes Matthiæ är icke drottning Christinas
förledare. Men han har spelat en viktig roll i den
händelseutveckling, som fann sin avslutning i Innsbrucks slottskyrka.
Hans luterdom, hur renlärig den än varit, var dock innerst
inne en annan luterdom än den Christina hörde från de
svenska predikstolarna. I sin 1626 utgivna skrift Libellus
puerilis, en lärobok i kristendom för barn,
karaktäriserar Johannes Matthiæ sin egen tid: »ett förvänt
århundrade, under vilket många icke tala om något annat än idel
teologiska tvister»; »ett århundrade rikare än något
föregående på lärda strider, men också mera blottat än något
på fromhet» 1. Fördragsam mot annorledes tänkande sökte
Johannes Matthiæ hålla detta teologiska gräl borta från sin
undervisning och fostra Christina i sann lutersk fromhet.
En annan anda besjälade den ortodoxa svenska kyrkan. Man
tog med grova händer på religiösa ting. Polemiken var
bitter; motståndarna skoningslöst hemfallna åt evig
fördömelse. Den Gud, som man åkallade, var främst det gamla
testamentets bistre och oblidkelige, straffande och fördömande
Gud. Man älskade att i starka färger måla den yttersta
domen och de förtappades eviga pina. Johannes Matthiæ
dröjde endast vid de frommas belöning i himlen, icke vid
det öde, som väntade de förtappade. Därav finns ingen tröst
att hämta för fromma sinnen, säger han i sin för Christina
skrivna katekes 2.
Den inre motsatsen mellan Johannes Matthiæ och den
ortodoxa svenska kyrkan var skarp. Den blev för Christina
av avgörande betydelse. De svenska prästernas hårda
förkunnelse förskräckte den i mildare fromhet fostrade, känsliga
flickan. Hon har själv berättat härom:
»En sak styrkte mig mer än andra i min otro; den
inträffade i mitt 6. eller 7. år och synes mig värd att
omtalas. Jag var efter vanligheten i kyrkan och det predikades
om yttersta domen; det var första gången jag hörde en
predikan därom. Predikanten behandlade med mycken över-
1 Libellus puerilis; præfatio. Opuscula theologica. Strängnäs 1661.
2 Johannes Matthiæ, Institutio catechetica i Opuscula theologica 289.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
