Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Curt Weibull.
gillar icke», fortsätter han, »att man i vanliga vetenskapliga
samtal överger den heliga uppenbarelsens sanningar för att
filosofera på hedniskt sätt; allt som icke överensstämmer med
evangeliet är för henne drömbilder». Ett år tidigare har
Chanut än skarpare framhävt detta drag hos Christina.
»Hennes religiösa övertygelse», skrev han i ett brev till Descartes,
»tillåter icke minsta hypotes om fysiska ting, som kan rubba
kristendomens grundvalar» *.
Ännu en annan sak frapperade Chanut: Christinas
religiositet var parad med tolerans. Hon behandlar alla religiösa
frågor med tolerans, berättar han: hon visar ingen bitterhet
i sin diskussion av skiljaktigheterna mellan de evangeliska
och katolikerna.
Chanut har utan tvivel träffat rätt i denna karaktäristik
av den 21-åriga Christina. Ingen samtida, som känt
Christina närmare, har tvekat om hennes religiositet och kristna
övertygelse; hennes egna handlingar och skrifter bestyrka
dem. Christinas religiösa tolerans, så sällsynt i
religionskrigens tidevarv och Sverige, var en frukt av Johannes
Matthiæ religionsundervisning.
Religiositet och tolerans hörde till grunddragen i den
unga Christinas fysiognomi. Ett annat grunddrag slog
stundom än skarpare Christinas samtid: hennes intellektuella
lidelse för vetande och sanning. Chanut talar om Christinas
vetgirighet, som enligt hans uppfattning gick till överdrift,
hennes lärdom och hennes klara, bindande raisonnement om
de svårigheter, som filosofers, hedningars och judars läror
vållade kristendomen. Christina studerade pytagorismen,
Plato och Stoa likaväl som de tidigare kristna filosoferna och
kyrkofäderna. Av dessa senare uppskattade hon särskilt
Lactantius, Clemens av Alexandria, Arnobius, Minucius Felix,
några verk av Hieronymos och Cyprianos, men framför alla
andra Gregorius av Nazians. Icke heller hennes egen
samtids filosofi och teologi undgick henne. Vi ha redan sett,
hur Chanut förmedlade hennes förbindelse med Descartes.
1 Chanut till Descartes. Stockholm 11/r, 1647. CEuvres de Descartes
p. p. Adam et Tannery X, 620.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
