Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Curt Weibull.
råd och riksdag sin tronavsägelse. Det talades om mångt
och mycket, om Karl Gustaf och säkrandet av arvriket, om
Christinas kärlek till vetenskap och konst och hennes längtan
efter ett liv i deras tjänst. Christina talade själv mest. Och
hon vann, vad hon åsyftade. Ingen i Sverige visste orsaken till
att hon avsade sig Sveriges krona. »Rätta orsaken-till detta»,
sade Christina i riksrådet den 15 februari 1654, »skulle med tiden
bliva uppenbar nog; men Gud vet rätta grunden därtill».
Riksdrotsen ^er Brahe inlade sin gensaga mot Christinas
tronavsägelse. Christina svarade: »Om riksråden visste hennes skäl, dem
hon alldeles förteg, skuile de icke tycka det vara så underligt» \
Christina hade vid sin övergång till katolicismen ställts
inför frågorna: Skulle hon böja sig under Sveriges lag och
offra sin religiösa övertygelse för dess bud? Eller skulle hon
hävda sin personliga övertygelse och för den offra sin
ställning som Sveriges drottning? Frågorna krävde oblidkeligt
ett avgörande. Efter långa, tvekande överväganden och
förberedelser hade avgörandet fallit. Christina hade offrat
sin ställning som drottning över ett av Europas mäktigaste
riken.
Den närmaste samtiden visste intet om de innersta
orsakerna till Christinas tronavsägelse. Den stod överraskad och
spörjande. Den förlorade sig i allehanda gissningar och
allmänna raisonnement. Christinas handling fann många
entusiastiska beundrare, men också många belackare. Eftervärlden
ville i religiös fanatism ofta intet veta. Den upprepade länge
endast samtidens gissningar och raisonnement och har alltid
funnit Christinas handling mer eller mindre oförståelig.
Samtidigt ställde eftervärlden Christina inför historiens domstol.
Målet gällde, om Christina handlat rätt eller orätt.
Historieskrivarna dömde och fördömde. Christina lovprisades; Christina
smädades. Målet kan aldrig avgöras. Men ett är säkert. Det
mål, som man rest mot Christina, faller utanför vetenskapens
råmärken. För historisk vetenskap gäller frågan icke, om
1 Per Brahes tänkebok 83, 85. Stockholm 1806.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
