Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Lauritz Weibull.
och Atlanten, låg stort land. Isländarna vågade emellertid
lika litet som Adam något fullständigt brott på de
herskande föreställningarna. Men skarpt logiskt lagda som de var,
löste de konflikten rationellt. Man har väl rätt att säga:
genialt. Hur det skedde har Gustav Storm mästerligt
utrett \ De bibehöll den runda fastlandscirkeln; de bibehöll
verldsfloden därutanför. Men de lät en väldig landbåge gå
ut från det nordliga Ryssland och svänga från norr ned i
vester. På denna landbåge lade de Grönland och på andra
sidan detta och ett nytt Gibraltarsund Helluland, Markland,
Vinland det goda. Det senare gjorde de gerna landfast med
Afrika. Och innanför denna landbåge blev så Ishavet och
Atlanten till en enorm inbuktning av den stora floden kring
jordkretsen.
Man frågar sig nu: hur är i den isländska
beskrivningen på jordkretsen orienteringen från norr ned i vester?
»Norr om Norge», heter det, »är Finnmarken. Därifrån
böjer landet mot nordost och så mot öster, tills man
kommer till Bjarmaland»2. Det är lätt att se:
väderstrecksbeteckningarna är desamma som hos Ottar. Beskrivningen
fortsätter: »Från Bjarmaland går det obebodda land längs
nordkanten, tills Grönland tager vid. Söder om Grönland
är Helluland, så är Markland; därifrån är det icke långt till
Vinland det goda, som somliga tror går ut från Afrika» 3.
Söder är här vårt sydvest. Även här sålunda orienteringen
i enlighet med den orientering, som tidigare mött på
nordisk grund.
För den allmänna, utomnordiska delen av den isländska
beskrivningen av jordkretsen ligger till grund en latinsk text,
som vid närmare undersökning visar sig vara hemtad från
1 Gustav Storm, Ginnungagap i Mythologien og i Geografien, i Arkiv
för nordisk Filologi VI, 340, och Columbus på Island og vore Forfædres
Opdagelser i det nordvestlige Atlanterhav. Det norske geografiske Selskabs
Årbog IV 1892—1893, s. 77. Jmfr Björnbo i Aarb. for nordisk Oldkyndighed
1909, 229, och i Meddelelser om Grönland XLVIII, 84.
2 Alfræöi islenzk, udg. ved Kr. Kaalund, I, 11, 12.
3 Sammastädes, 12. Jmfr Isidori Et3^mologiæ XIV, 2, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
