Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp. 307
Enligt Ptolemaios ligger den kimbriska halvöns fotända
mellan 32. och 35. längdgraden, dess östligaste punkt i norr
på 40. längdgraden. Det följer härav, att denna halvö har
sin längdriktning någonstädes närmast mot nordost. Om den
östligaste och största Scandiaön, Skåne, åter heter det, att den
är belägen mitt emot Weichsels mynningar {nära råe; éuftoÅöc;
rov OviorovÅa jtora/uov). Mynningarna ligger på 45.
längdgraden, och på samma längdgrad rakt norr om dem är
även ön placerad av Ptolemaios. Orienteringsbestämmelserna
för Jylland som för Skåne är, som det ses,
genomgående felaktiga. Hur har de uppkommit och vad kan läsas
ut ur dem?
Det är självklart, att när den östligaste Scandiaön, Skåne,
anses ligga mitt emot Weichsels mynningar, denna ö enligt
den i Ptolemaios’ omgivningar rådande
orienteringsterminologien måste komma att bli placerad rakt norr om
mynningarna. Enligt nordisk orienteringsterminologi är emellertid
»mitt emot», det vill i detta sammanhang säga i rätt
väderstreck, här inte vårt norr, utan måste i stället vara vårt
nordvest, där nordborna lade vester. Scandiaöns verkliga läge i
förhållande till Weichselmynningarna är detta. Det är också
alldeles tydligt, att förklaringen till den felaktiga placeringen
av ön hos Ptolemaios är den nära liggande, att sydlänningen
tagit en nordisk beteckning för att vara sydländsk. Den
kimbriska halvön åter är hos Ptolemaios orienterad i en
riktning, som enligt nordisk terminologi är nordlig.
Ptolemaios’ verk är från början till slut kompilerat samman av
spridda uppgifter. Här har tydligen den uppgift som
förelegat, alldeles motsatt, varit en uppgift med sydländsk
orientering, men denna uppgift på dess väg från Norden till
södern missuppfattats för att vara nordisk. Förhållandet
har sin analogi i den isländska jordbeskrivningen ett
årtusende senare, då en isländsk kompilator tog sydländska
orienteringsuppgifter för att vara nordiska.
Förklaringen till förvirringen hos Ptolemaios är med
en paleografisk missuppfattning och att levonoi är sveonoi, svearna, det folk
som verkligen bodde i den mellersta delen av den skandinaviska halvön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
