Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Lauritz Weibull.
deles särskild vikt vid den del av horisonten, som går från
öster till söder, speciellt trakten kring sydost.
Den älste av de författare, som har uppgifter om en i
Norden firad stor fest, är den ostromerske författaren
Proko-pios. Uppgifterna förekommer i hans verk om de
byzantinska kejsarnas fejder med goterna. Verket är skrivet i
Justiniani tid, vid mitten av 500-talet. Uppgifterna återfinnes
i den del, som handlar om herulernas tåg till Thule, den
skandinaviska Norden, den största av alla öar ute i
verldsfloden, och om det folk, som bor på denna ö, thuliterna.
Varje år, berättar Prokopios, händer det däruppe något
sällsamt. När det är sommarsolstånd, går solen inte ned
på fyrtio dagar; hela denna tid ser man solen beständigt
över jorden. Men sex månader senare, när det är
vintersolstånd, ser man solen ingenstädes på ön. Nya fyrtio
dagar är den nu borta; natt ruvar över jorden. Det enda man
då kan följa är månbanan och med hjälp härav fastställer
man tiden. När så trettiofem dagar är till ända av denna långa
natt, har man för sed att sända folk upp på fjälltopparna.
Och när dessa därifrån skymtar de första solstrålarna,ger de bud
till innebyggarna nedanför. Om fem dagar, låter de säga, lyser
solen igen över dem. Prokopios är härmed i sin berättelse
nådd fram till den stora festen. »De därnere», fortsätter han,
»samlar sig då och firar, ännu i mörkret, det glada
budskapets fest. Denna fest är den största av thuliternas fester».
Och han tillägger: »jag tror, att fast det här är fråga om en
händelse, som inträffar år för år hos dem, de likväl går
omkring och ängslas, att solen en gång skall bli borta från
dem för beständigt» \
Ett halft årtusende efter Prokopios, i början av
1000-talet, skrev Thietmar av Merseburg om danernas stora fest.
På Sjælland, säger han, ligger Leire. Där är danernas
kungasäte. »Vart nionde år i januari efter den tid, då vi firar
1 Prokopios, Kriget mot goterna, II, 15. Jmfr Lauritz Weibull,
Jordanes’ framställning av Scandza og dess folk, i Vetenskaps-Societetens i Lund
Årsbok 1925, s. fil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
