Print (PDF) - On this page / på denna sida - »Folkresningen» i Sverige 1371. En studie till Kalmarunionens svensk-norska förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Folkresningen» i Sverige 1371. 35
dess talan av en biskop och 28 världsliga stormän. Medan
motsidans fördragsutställare säga sig representera konung
Albrekt, nämnes i dokumentet intet om att de företräda andra
intressen än sina egna. Att de icke desto mindre äro lierade
med folkungarna, därom vittnar stilleståndets bestämmelse
om konung Magnus’ fångenskap; för övrigt stipuleras, att det
för tillfället rådande läget ifråga om förläningar och
skatte-uppbörd skall bibehållas inom riket tills vidare. Men för
bestämmandet av innebörden i detta krigståg, som lett till
ifrågavarande traktats uppsättande, ger den ännu en
synnerligen viktig utgångspunkt: den meddelar namnen på 29 av
dess ledare. För en undersökning av tåget mot Stockholm
i april 1371 och dess karaktär torde detta vara den viktigaste
källuppgiften. Dess värde har Styffe insett, men endast helt
flyktigt berört densamma 1. En närmare bestämning av
stilleståndsfördragets utställare är ägnad att ge säkrare
möjligheter att bedöma resningen 1371.
Början göres här med de tio riddare, vilka uppräknas
bland dem, som slutit stilleståndet. Dessa äro: Erik Kettilsson,
Nanne Abjörnsson, Jon Uddson, Magnus Sture, Knut
Algotsson, Birger Turesson, Ulf Jonsson, Ulf Holmgersson, Ragvald
Philipsson, Fjellar Pik.
Erik Kettilsson, den förstnämnde av dessa, var en trogen
och uppskattad anhängare av folkungarna. I ett brev från 1363
omtalas han som marsk i Värmland 2 och nämnes 1367 »marsk
i Sverige»3. Han har ägt åtskilliga gods i de västra
provinserna: 1363 får han As i Värmland och 1367 upplåtas åt
honom andra gods i samma landskap4; i februari 1371 får
hän Agneholms fögderi öster om Vänern 5 och längre fram kan
han konstateras som godsinnehavare på flera ställen bl. a. i
Västergötland och Värmland 6. Som norsk rådsherre möter han
flera gånger 7. Han har dock även haft gårdar i östra Sverige:
1 Styffe, Bidrag I, sid. LVII, not.
2 S. R. P. nr. 588.
3 Perg. brev i U. U. B., 1367 9/i.
4 Se senast anf. två brev.
:> S. R. P. nr. 1855.
f; D. N. I, nr. 452; VII, nr. 320; S. R. P. nr. 1004 och 1036.
7 T. ex. D. N. II, nr. 459; VIII, nr. 191 och 199.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
