Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, »Folkresningen» i Sverige 1371. En studie till Kalmarunionens svensk-norska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Ingvar Andersson.
ägare till stora egendomar i Norge och västra Sverige, samt
Alf Haraldsson, svärson till Johan Martinsson och en
framträdande man i Norge.
En annan grupp bland stilleståndets undertecknare
utgöres av sådana svenska herrar, vilka synas haft sina
viktigaste gods- och ämbetsinnehav förlagda till de västra
svenska provinserna och av denna anledning slutit sig till
folkungarna under inbördeskriget. Främst bland dessa står Erik
Kettilsson, en typ för de västsvenska stormännen, godsägare
framför allt i Värmland, Dalsland och Västergötland samt
innehavare av ett flertal ämbeten i samma trakter. Hit höra
även Knut Algotsson, som dessutom stått i affärsförbindelser
med en av den förut nämnda stormansgruppens medlemmar,
och Axel Kettilsson, som stod marsken Erik Kettilsson nära.
Även Amund Hatt synes kunna räknas till denna kategori,
ehuru han först senare kan konstateras som godsägare och
ämbetsman i de västra provinserna, och vidare även Abram
Andersson. c
En belysande mellanställning intar Tubbe Eriksson.
Sedan fred slutits, vänder han sig till konungarna Magnus
och Håkan med anhållan om förläningar i Västergötland;
till Norge vill han emellertid icke bege sig.
Om ett par av fördragets undertecknare ge vidare
dokumenten några för den här behandlade frågan viktiga
underrättelser. Utan att man för övrigt har sig något bekant om
deras förhållanden, är det känt, att de fallit offer för den
indragning, som Albrekt efter sin seger i Sverige, låtit övergå
sina motståndares gods, tydligen i stor utsträckning. Det är
Klemet Petersson och Ture Eriksson.
Det är antagligt att även övriga herrar, som följt
folkungarna till Norge, drabbats av samma öde *. Till dessa hör
Fjällar Pik, vilken lämnat Sverige för att i Norge tjäna
Magnus och Håkan; även Magnus Sture samt väpnaren Ulf
Jonsson kunna räknas till dem 2. Om dessas gods och deras läge
meddela dokumenten ingenting, och det kan sålunda icke
1 Se nedan sid. 4-7.
2 Jmf. Styffe, Bidrag I, sid. Lill f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
