Print (PDF) - On this page / på denna sida - »Folkresningen» i Sverige 1371. En studie till Kalmarunionens svensk-norska förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Ingvar Andersson.
Det kan, efter vad denna analys av uppropet givit vid
handen, knappast råda tvivel om dess autenticitet. De tankar,
det innehåller, voro aktuella just vid tiden för resningen. De
överensstämma med de tendenser, som stilleståndsfördraget
visat förefinnas bland de Albrektfientliga stormännen våren 1371:
krav på återställande av gods, frid och frälse samt en mot
Magnus välvillig stämning. Den egendomliga uppgiften om
dess utställare (klerker och lekmän, som bo ovanskogs),
vilken icke överensstämmer med den kunskap om företagets
ledare, som stilleståndsfördraget ger, kan under sådana
förhållanden ha tillkommit i demagogiskt syfte, såvida den icke
är en förvanskning av någon avskrivare. Huruvida
dokumentet verkligen blivit utfärdat, därom kan emellertid intet
med visshet sägas.
Efter denna undersökning av de två viktigaste
dokumenten rörande »folkresningen» i Sverige 1371 är dennas
karaktär till vissa delar klarlagd. Stilleståndsfördraget är
huvudkällan och från detta måste en närmare undersökning
av rörelsens art taga sin utgångspunkt. Det är framför allt
dess fylliga uppgifter om rörelsens ledare som göra, att denna
blir gripbar.
Resningen står under ledning av vissa stormän. Dessa
tala visserligen någon gång’som vore de representanter för
andra samhällsklasser. Men det är givet, att på stående
uttryck som klerker, köpmän, bönder och bokarlar kunna inga
slutsatser om en politisk rörelses demokratiska karaktär
byggas. Snarare antyder då en passus i den konungaförsäkran,
som Albrekt i augusti 1371 utfärdade, att en stämning av
ovilja mot konungen sträckt sig till vidare kretsar inom
landet. Det, heter här, att »sumi the män, som wi hafwum
waar oc nkisins land oc huus antwardat, hafua med hardom
gierningom, thz är war, badhe klärka, riddara, swena,
köp-stadzmän oc bönder oc widher nampn allan rikesins
all-mogha oss owyljoghan giort». Därför har det uppstått »en
stor mistronadher . . mellom war oc rikesins godhra manna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
