Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, »Folkresningen» i Sverige 1371. En studie till Kalmarunionens svensk-norska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Ingvar Andersson.
april. De förhandlingar, som nu förts mellan den från
Tyskland återvände Albrekt, hans svenska anhängare, de
norsksvenska herrar, som belägrat Stockholm, och Håkan, äro ej
kända, men resultatet är bekant. Det är i hög grad
överraskande. Den som skördar situationens frukter, är icke
Håkan, ej heller Albrekt; det är de i förhandlingen
uppträdande stormännen av båda partier. De två konungarna
få sitta emellan 1.
Flera dokument bära vittne härom. Den 4 augusti
erhöll Albrekt d. ä. den förut nämnde Gotskalk Falkdals löfte
om bistånd vid fredsmedlingen mellan Albrekt och
folkungarna 2. Kort därefter, den 9 augusti, avtvingade de svenska
herrarna ur båda partier Albrekt en försäkran, vari han gav
dem synnerligen långt gående utfästelser: rådet fick bl. a. sig
överlåtna rikets hus och fästen, fick utse fogdar över dessa
och erhöll rättighet att vid rådsmedlems frånfälle själv utse
hans efterträdare 3. Bland de herrar, vilka här anges som
rådsledamöter, uppträda, som ofta framhållits, flera av
folkungarnas anhängare; av dem, som undertecknat
stilleståndsfördraget, förekomma Erik Kettilsson, väpnaren Ulf Jonsson
och Bengt Niclisson (?). Några dagar senare, den 14 augusti,
följde fredsslutet mellan Håkan och Albrekt 4. De sista
dagarnas händelser hade helt ändrat situationen för Håkan,
som icke längre hade effektivt stöd av alla de svensk-norska
stormännen 5. Också måste han betala en betydande lösen-
1 För framställningen i det följande se Sv. Tr. II, sid. 428 ff.; D. Schäfer,
a. a. sid. 531 ff.; W. Strecker, Die äussere Politik Albrechts II. von
Mecklenburg, sid. 188 ff.; F. Oelgarte, Die Herrschaft der Meklenburger in Schweden,
sid. 29 ff.; Tunberg, a. a. sid. 285 ff.
2 Brilioth, a. a. sid. 67 f.
3 Hadorph, Rimkrönikor, II, sid. 34 ff.; Jmf. Tunberg, a. a. sid. 285 ff.
4 Sv. Tr. II, sid. 428 ff. Om källorna till kännedomen om fördraget se
I. Andersson, a. a. sid. 254 ff.
5 Häri låg en för Albrekt gynnsam omständighet: han stod nu friare
gentemot Håkan och kunde vänta billigare fredsvillkor. Det är möjligt att
hans konungaförsäkran endast gått ut på att genom den därvid åvägabragta
adelskoalitionen försvaga Håkans ställning. Att han sökte bli kvitt de
utfästelser, han då måst göra, därom vittnar hela hans senare historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
