Print (PDF) - On this page / på denna sida - »Folkresningen» i Sverige 1371. En studie till Kalmarunionens svensk-norska förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Folkresningen»’i Sverige 1371. 51
summa för sin fader, och även om denne tillförsäkrades
Västergötland, Värmland och Dal, skulle Albrekt ha
överhögheten över frälset i dessa landskap.
Ser man händelserna i ljuset av vad som förut
ådagalagts om »folkresningens» natur, överensstämma de
förhandenvarande fakta om de svensk-norska herrarnas
förfaringssätt väl därmed K Ett viktigt stadgande i Albrekts försäkran
av den 9 augusti ger förklaringen till herrarnas uppträdande.
Det heter här som sista punkt: »Item the som godz hafwa i
rikeno i Swerike oc besitne ära i Norighe alla i Danmarck,
skulu therra godz nywta mädhan the oss oc rikeno i Swerike
plightogha thiäniste göra, wtan the ware alla rikesins handa
warda, swa frampt än ware Swerikes män nyuta then sama
rättin i Norighe oc Danmarck» 2.
Bestämmelsen kastar ett skarpt ljus över de
Albrekt-fientliga herrarnas politik våren och sommaren 1371 och
deras ställning till Håkan. Många av dem— det har visats
med otvetydiga vittnesbörd — ha haft stora intressen att
bevaka i Sverige, ehuru de valt att uppehålla förbindelsen med
folkungarna. På dem äger ett stadgande som detta sin
till-lämpning, och det har för dem betytt en avsevärd vinning i
makt och egendom att okvalt få behålla sin ställning i båda
rikena. Deras till synes självständiga uppträdande ända från
början och fram till deras uppseendeväckande steg den 9
augusti och den karaktäristiska rekryteringen av deras led
befinna sig i fullständig överensstämmelse med resultatet av
sommarens förhandlingar vid Stockholm. Fredstillståndet
mellan Sverige och Norge hade, utökat med en dylik
bestämmelse, för dem en väsentlig betydelse.
Även om det efter denna undersökning icke kan anses
fullt säkert, vilken ställning de svensk-norska herrarna
formellt intagit lill Håkan, är det i varje fall klart, att de ge-
1 Jmf. Tunberg, a. a. sid. 287, vilken karaktäriserar herrarnas
uppträdande som svekfullt. — Munch, a. a. sid. 837 f., antar, att Erik Kettilsson
omöjligen kan ha vetat om sin utnämning till riksråd, en synpunkt, som
Taranger tyckes upptaga. Den beror på en missuppfattning av situationen.
2 Hadorph, a. a. sid. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
