Print (PDF) - On this page / på denna sida - »Folkresningen» i Sverige 1371. En studie till Kalmarunionens svensk-norska förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Ingvar Andersson.
nomfört en självständig politik, en gods- och maktpolitik av
hänsynslöst slag. Deras fortfarande goda förhållande till
folkungarna synes snarast bestyrka, att de knappast övergivit en
på den norske konungens uppdrag igångsatt sak, utan ända
från början följt en egen riktning.
Sakläget kan ytterligare belysas genom en blick över
det närmaste seklets politiska händelser. Inom kort lågo åter
de nordiska länderna i inbördes strider, vilka syntes komma
att omintetgöra hela resultatet av fredsslutet *. Oroligheterna
fortsatte och det gamla läget med ovissa
egendomsförhållanden tycktes återvända2. Då vidtogo 1388 vissa svenska
herrar den åtgärden att inkalla drottning Margareta till
Sverige. Initiativet synes ha utgått från Bo Jonssons
testamentsexekutörer, bland vilka befann sig dåmera riddaren
Ulf Jonsson, densamme som väpnaren med detta namn år
1371. Bland dem var även Erik Kettilsson, en av de främste
i 1371 års händelser, och förhandlingarna fördes på dennes
slott Dalaborg 3. I den försäkran, som Margareta samtidigt
gav sina svenska anhängare, möter följande punkt, vars
anslutning till motsvarande stadgande i Albrekts
konungaförsäkran 1371 är ögonskenlig: »Framledhis at epter thet wii
hafwom daghtingat med swenskom mannom, swa at ware
mæn, tienara ok hiælpara skulu thera gods ok ærfwe igen
hafwa i Swerike, tha vnnom wii allom nkisins mannom i
Swerike, the widher wara tienist blifwa, thera gods igen i
Danmark ok i Norike» 4. Samma fråga som 1371 har åter
blivit brännande under de ständiga oroligheterna, och dess
lösning är ett av unionens viktigaste problem. Äter och åter
kommer denna fråga fram under unionsstridernas förlopp:
den möter ständigt i förhandlingarna med Erik av Pommern
under Engelbrektsresningens tid5 och även senare vid åt-
1 Styffe, Bidrag, I, sid. LXIX f.; Tunberg, a. a. sid. 307 ff. Tunberg
uttalar här en förmodan, att en fred, liknande »Skanefreden» 1381, slutits
mellan svenskar och norrmän.
2 Jmf. t. ex. hos Styffe, Bidrag, I, sid. LXX omtalat dokument.
3 Sv. Tr. II, sid. 458 ff.
4 Sv. Tr. II, sid. 471.
5 Sv. Tr. III, sid. 128, 149, 153 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
