Print (PDF) - On this page / på denna sida - Erik XIV och ödeläggelsen av Ronneby 1564.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik XIV och ödeläggelsen av Ronneby 1564. O/
faller emellertid först under 1400-talets förra hälft. Detta
sammanhänger med en jämsides pågående hastig ekonomisk
utveckling i stadens naturligt betingade uppland, Värends
fem härad i Sydsmåland på andra sidan riksgränsen. De
äldre unionsregenterna, som ju gjorde unionen till en form
för dansk supremati i Norden, ha uppenbart ordnat de
skandinaviska ländernas inbördes handelsförbindelser efter danska
linjer. De ha bland annat öppnat den dansk-svenska
landgränsen och därmed skaffat de skånska provinsernas
hamnstäder nya, värdefulla uppland. Det svenska statsintresset
och de svenska kusthamnarna, t. ex. Kalmar, blevo
härigenom lidande, men för bondemenigheterna längs gränsen
har förändringen väl oftast varit till fördel. I varje fall har
Värend vunnit mycket, alla dess stora, geografiskt betingade
förbindelseleder peka ju också söderut. Den helt
dominerande näringsgrenen, boskapsskötseln, har utvecklats
ofantligt i samband med en storartad kolonisation i landskapets
yttre obygder. Folktalet steg starkt, procentuellt mest av
alla svenska stift under senare medeltiden 1. Två nya stora
vägar byggdes nu från Växjö söderut över gränsen, mot
Ronneby och Loshult-Ahus2. Givetvis blev det Ronneby,
som erövrade handeln på Värend, staden låg ju i alla
avseenden bäst till. Hit förde virdarna sina exportvaror, oxar,
hästar, talg, smör och honung, hudar och pälsverk, allt
begärliga ting på den danska och nordtyska marknaden. I
Ronneby äro 60 karlar, skinnare och pälsare, berättar
Hemming Gadh 1507; uppgiften antyder en industriell rörelse av
1 Hans Hildebrand (Sveriges Medeltid I, 58 ff.) beräknar med ledning
av peterspenningsuppbörden Värends folkmängd vid 1351—53, alltså
omedelbart efter digerdöden, till 11520 personer. Vid 1560 har den, enligt Forsells
uppskattning efter enahanda grunder (mantalet) vuxit till 29 650 (Sveriges
inre historia I, Tab. Cl). Ökningen faller i första hand på Värends
gränsmarker, icke på den gamla centrala järnåldersbygden. Dennas åkerareal höll
sig tämligen konstant, och då jordbruksmetoderna alltjämt voro lika
primitiva, funnos ringa möjligheter för en större folkökning här. Det är alltså
samma iakttagelse, som kan göras på andra håll i det medeltida Sverige.
2 A. Vejde, Borgar och samfärdsleder i medeltidens Värend,
Hyltén-Cavalliusföreningens årsbok 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
