Print (PDF) - On this page / på denna sida - Erik XIV och ödeläggelsen av Ronneby 1564.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Albert Vejde.
leder Erik i själva verket från årsskiftet 1558—59 Sveriges
politik mot Danmark. Bland dessa uppgifter var den olösta
frågan om ordnandet av gränsförhållandena en av de allra
viktigaste. Den måste i hög grad ha trängt sig på honom,
han residerade ju i den stad, på vars trivsel oordningen vid
gränsen tärde som en kräftskada. Om hans förhandlingar
med Kalmar borgerskap i denna sak är väl ingenting känt,
de ha naturligtvis förts muntligen, men det säger sig självt,
att borgarna nu, när de hade sin regerande herre på platsen,
icke tystnade med sina gamla klagomål i en fråga, varpå
såväl deras egen ekonomi som kronans intresse krävde
samma lösning. Erik var ju, vid sunda vätskor, en ordningens
man och en nitisk försvarare av riksintresset. Vi finna, att
han personligen engagerade sig för frågan och drev fram den
i riksrådet. I mars 1559 insände han till konungen sitt och
rådets detaljerade förslag till ny ordning vid gränsen. Han
upptog här och utformade närmare en tanke, som fadern
framkastat redan 1550. Alla smärre vägar över gränsen borde
avlysas och vissa större utropas som »rätta härstråter och
landsvägar»; vid dessa skulle förläggas militärposteringar att
kontrollera all persontrafik och vaka över handelsmandatens
noggranna efterlevnad. Rätta landsvägar över gränsen till
Bleking skulle vara kustvägen från Kalmar söderut mot
Avaskär och Lyckeå samt från Växjö genom Kinnevalds härad
till Ronneby \ Kunde planen verkligen genomföras, vore
därmed Sydsmåland ekonomiskt återerövrat åt Kalmar och
Sverige och Ronnebyborgarnas merkantila expansion
tillba-katrängd.
Men det hela stannade vid blotta ansatsen. Väl höra
vi i det följande talas om knektar vid gränsen, men
samtidigt också om böndernas smyghandel på olovliga vägar. Allt
förblev i själva verket vid det gamla. Eriks friarbestyr och
hans övertagande av riksregeringen efter gamle kungen sköto
frågan åt sidan. Men Erik glömde för den skull inte bort
den, i breven till ståthållarna på Kalmar slott återkommer
han esomoftast till gränsproblemet. Det framgår, att det fort-
1 G. V. R. XXIX, 601—607.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
