Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Nygren, Källstudier till Sveriges historia 1230-1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottades med för femtio år sedan. Det bör alltså innehålla
omvärderingar, och så är även fallet på viktiga punkter.
En av dessa omvärderingar har framgått ur ett uppslag, som
visat sig i hög grad givande, nämligen att konfrontera
Erikskrönikan med annalerna. Detta sker i första kapitlet. Så nära
till hands ett dylikt förfaringssätt än kunnat synas, har man
aldrig konsekvent prövat det; en och annan uppgift har
sammanställts (så av C. M. Kjellberg, R. Pipping i hans kommentar, Ad.
Schück och möjligen andra), men det är också allt. Delvis
torde detta sammanhänga med att det märkliga rimverkets
komposition och litterära genesis hittills knappast intresserat historici
av facket och, när så skett, övervägande dess datering eller
frågan, vem som fört det i pennan. Det stoff, Erikskrönikan
meddelar, har ansetts huvudsakligen härröra från den
muntliga traditionen. Dess okände författare har öst ur egna och
andras rika förråd av minnen och personliga upplevelser (så
von der Ropp, Cederschiöld o. a.), till vilka han för övrigt själv
flera gånger hänvisar. Man kände då icke som nu närmare
den diktart, av vilken Erikskrönikan är en tämligen sen
utlöpare. Enstaka forskare, först Klockhotf i Studier öfver
Eufe-miavisorna, hade visserligen uttalat den uppfattningen, att
krönikan icke tillkommit oberoende av tyska förebilder, och förfrs
närmaste föregångare, Pipping, har i sin 1926 utgivna, redan
åberopade kommentar med en stor exempelsamling av poetiska
schabloner, därvid särskilt de braunschweigska och livländska
rimkrönikorna framdragits till jämförelse, visat, att
Erikskrönikan ingår som ett led i den stora tyska kröniketraditionen. Men
det är onekligen förfrs förtjänst att så distinkt som skett i denna
avhandling (sid. 7—15) ha framhållit den logiska
utvecklingslinjen från karolingertidens chansons de geste över de rimmade
världs- och kejsarkrönikorna i Sydtyskland till de ovannämnda
nordtyska krönikeverken i slutet av 1200-talet. Den nya
diktarten hade därmed nått det baltiska området, och dess
uppträdande några decennier senare i Sverige överraskar icke. Det
nya verket på svenskt tungomål anammar också helt den
säregna och rika skatt av formler och horiska talesätt, som
utbildat sig inom genren på tysk botten. Till Pippings redan
överväldigande bevisföring har förf. härutinnan ytterligare
kunnat stödja sig på tvenne, för Pipping okända undersökningar
av stilen i de sist anförda, tyskspråkiga rimkrönikeverken[1]
1 R. König, Stilistische Untersuchungen zur braunschweigischen
Reimchronik. Diss. Halle 1911; W. Meyer, Stilistische Untersuchungen zur
livländischen Reimchronik. Diss. Greifswald 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
