Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Nygren, Källstudier till Sveriges historia 1230-1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sådan finner nu förf. i det sätt, varpå krönikan
komponerats, d. v. s. huvudsakligen genom urkundsmaterial. För
den tidigare delen eller för skildringen av Eriks val och hans
regering fram till den Engelbrektska resningen uppvisas
landslagens stadganden om kungaval återgå i framställningen av
Eriks konungaplikter (sid. 267 ff); brytandet av dessa och övriga
våldshandlingar däremot återgå på rådsskrivelsen 12 sept. 1434,
kompletterad med en dylik från underhandlingar i Stockholm
påföljande höst (bevarad endast hos Hvitfeld). Förf. framlägger
emellertid vissa skäl för att, i stället för de två sistnämnda,
en tredje, nu förlorad skrift kan ha varit krönikörens källa,
nämligen de besvär, som måste ha framlämnats till konungen
av de svenska herrarna vid hans första besök i Stockholm
hösten 1434. Förutom dessa dokumentariska källor finner han
även i inledningspartiet annalistiska: för uppgifterna om
försöken att återerövra Gotland, Eriks och Filippas bröllop och
Abraham Broderssons halshuggning (sid. 264 ff). I mest
besläktad avfattning återfinnas dessa nu i kronologierna XII o. XVI
i SRS I (se i det föreg.), och förf. vill i framställningen av
den sista händelsen se en bearbetning av annalkällan,
föranledd av Karl Knutssons härstamning från Abraham
Brodersson. Beträffande slutligen kampanjen omkring
ärkebiskopsvalet i Uppsala och striderna mot Holstein och
hansea-terna har förf. icke kunnat peka på några direkta förebilder;
de senare skildringarna förmodas återgå på svensk adelstradition
(sid. 276).
Vad krönikans huvudparti angår, kunna även här
dokumentariska källor skönjas som ränningen i rimväven. Bland
bevarade dylika ha följande kunnat urskiljas:
uppsägelsebrevet från Vadstena 16 aug. 1434, dagtingan i Halmstad 3 maj
1435, förlikningsfördraget mellan konung Erik och det svenska
rådet 14 okt. s. å. samt för en detalj, som dock är nog så
karaktäristisk — krönikans säregna uttryck, att »bönderna tacka»
herr Hans — något av de många intyg, rådet utfärdat för
Hans Kröpelin (sid. 276 ff). Men förf. vill därutöver finna
spår av många förlorade dokument av högsta intresse, såsom
riksdagsbesluten i Arboga 1435 och 1436, fredssluten med
skåningarna 1434 och 1436, förlikningen med Bengt Stensson, vars
alla medlovar krönikan vet att uppräkna, samt de många
kapitulationsurkunder, varigenom fogdeborgarna bragtes i
Engelbrekts händer (sid. 294).
Konstaterandet av skriftliga källor bakom kröniketexten
undanrycker indirekt von der Ropps teori det kanske
värdefullaste stödet. Den karaktär av Engelbrektsk inspiration, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
