Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Nygren, Källstudier till Sveriges historia 1230-1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kompilerat äldre anteckningar. Då nu överensstämmelserna
mellan den under 1400-talets andra decennium nedskrivna
Visbykrönikan och de sannolikt under 1450- och 1460-talen
tillkomna förbindelsedikten och Ericus Olai verk äro betydande
och starkt framträdande, samtidigt som olikheterna äro
ofrånkomliga och överskottsnotiser finnas hos alla tre, gives det
ingen annan förklaring att tillgripa än att de samtliga återge
olika uppgifter i nu förlorade källskrifter, en eller flera. Exakt
synas dessa icke kunna dateras, förklarar förf. (sid. 202), och
han yttrar sig överhuvud icke om deras beskaffenhet.
Det vunna resultatet använder förf. omedelbart för att,
liksom en gång Styffe, starkt ifrågasätta riktigheten av tvenne
uppgifter, som endast förekomma i ifrågavarande eller med dem
samhöriga källor. Den ena av dessa uppgifter gäller Albrekts
reduktion, den andra Magnus Erikssons landsförvisande av flera
rådsherrar och stormän året före Mecklenburgarens inkallande.
Det kan ej bestridas, att särskilt den förra händelsen
numera har en tämligen smal källbasis, och denna är i själva
verket ännu bräckligare än i förf:s framställning (sid. 202, not
3). I fem av Prosakrönikans handskrifter förekommer
nämligen just förbindelsediktens »huar tridie gardh», ehuru
Girgen-sohn förbisett detta genom att använda editionen i SRS i stället
för den vida bättre hos Klemming (jfr den senares upplaga sid.
238, rad 19 och s. 256). I fråga om landsförvisningen av de mot
Magnus oppositionella herrarna uttalar sig förf. tämligen
försiktigt å sid. 199 f, där uppgiften, att de tillbragt vintern på
Gotland, anses kunna förklaras »genom någon förvanskad
gottländsk lokaltradition». I nästa kapitel vid behandlingen av
Libellus Magnipolensis förklarar han hela denna berättelse
»böra förvisas från historiens område» (sid. 236), och att det
synes omöjligt att avgöra, huru den uppkommit. Anledningen
till detta kategoriska domslut är, att tre av de uppräknade
herrarna under »landsförvisningen» uppträda i dokument,
utställda på olika platser i Sverige och Finland (Bengt Filipsson
1jd 1363 i Strängnäs, Karl Ulfsson till Tofta 28/9 s. å. utan
uppgiven ort, Nils Turesson 29/7 i 1363 i Viborg och 9/9 s. å i
Kalmar, vid senare tillfället tillsamman med Bo Jonsson). Dessa
diplom, så besvärande de än äro mot den i relativt sen
tradering förekommande uppgiften i Visby-krönikan och den ännu
senare hos Ericus Olai, som likväl icke direkt använt den förra
(från förbindelsediktens förvirrade framställning bortses här
alldeles), anser dock rec. knappast tillräckliga att helt och hållet
förkasta traditionskällornas vittnesbörd med dessas noggranna
kronologiska bestämningar. Då dessa senare därtill gälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
