Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Carlsson, Sten Sture den yngre. En karaktärsstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Sture den yngre.
113
fann i honom ett av de älsklingsföremål, som en
idealiserande historieuppfattning fordrar. Och så tvinnades
fantasiens trådar vidare kring hans ridderliga gestalt, till dess att
hans karaktärs ädla vekhet och godhjärtenhet omsider syntes
ge fog för misstanken, att han varit alltför god för den
onda och hårda tid, i vilken han levde, och följaktligen icke
helt vuxen sitt värv som statsman. Att detta till sist skulle
bli intrycket av de våldsamma stridsskrifterna mot Gustav
Trolle under kampens år, har väl deras upphovsman själv
minst av allt kunnat ana.
Ty att den verklige Sten Sture var en man av helt annat
virke än den så framställde, därom lämnar även en ytlig
granskning av hans handlingar intet tvivel övrigt. Redan i
1500-talets svenska historieskrivning sökte också en röst göra sig
hörd, som gav till känna en från den i Sverige auktoriserade
-skiljaktig mening om herr Stens personlighet och
enkannerligen om hans förhållande till ärkebiskop Gustav.
Rösten var Johannes Magnus’, och vad som förlänar denne
sagesmans ord en särskild vikt är det förhållandet, att hans
omdömen i det föreliggande fallet måste antagas vara
präglade av en viss opartiskhet, som satte honom i stånd att, så
långt han förstod, någorlunda rättvist fördela ljus och skugga
mellan herr Sten och Trollepartiet. Som svensk patriot av
chauvinistisk läggning hyste han å ena sidan varma
sympatier för Sten Stures allmänna politik, i den mån den avsett
fosterlandets ära och självständighet; härtill kommer, att han
personligen biträtt herr Sten som dennes politiske agent vid
påvehovet och under sin Sverigevistelse 1523—1526
underhållit nära förbindelser med riksföreståndarens familj, vars
intressen han ännu under landsflykten sökte främja i
förhoppning om att Sten Stures son en dag måtte bli Sveriges
konung efter Gustav Vasa eller med undanträngande av denne K
A andra sidan var hans egenskap av kyrkoman ägnad att
skänka honom förståelse även för en Gustav Trolles ställning
i striden med statsmaktens högste representant. Till följd här-
1 Jmfr sv. Hist. tidskr. 1925, 267—269.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
