Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Carlsson, Sten Sture den yngre. En karaktärsstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Gottfrid Carlsson.
ansvaret för den bittra fejden dem emellan. Av särskilt
intresse är den framskjutna och olycksdigra roll, som
författaren tilldelar Sten Stures privata rådgivare av andligt stånd.
Att han därvid åsyftar bl. a. herr Stens kansler Peder
Jakobsson Sunnanväder, vilken av allt att döma varit ett slags
allrådande minister hos riksföreståndaren, lider intet tvivel K
Med en sådan identifikation stämmer det också, att herr
Peders livsuppfattning och etiska hållning trots hans andliga
värdighet synes ha varit av det tämligen frigjorda slaget2.
Men Johannes Magnus’ uttalanden avse påtagligen även mera
underordnade klerker i herr Stens skrivarstuga. Främst torde
man då ha att tänka på Stockholmsprebendaten Mårten
Jönsson, vars aktiva framträdande i ärkebiskopsstriden antydes
därav, att hans lik i samband med Stockholms blodbad på
föranstaltande av Gustav Trolle uppgrävdes ur den vigda
jorden och brändes å bål såsom en bannsmänniskas. Under
sin tidigare bana hade denne Sten Stures »kaplan» 3 bevisligen
vid tvenne tillfällen varit i delo med den kanoniska
kriminalrätten. Redan 1486 måste han utverka påvlig absolution för
vissa av honom begångna irregulariteter, som rättsligen hade
diskvalificerat honom från innehavande av prästerlig
beställning4, och år 1511, då han var i Svante Stures tjänst, vart
1 I detta sammanhang må erinras om ett av riksrådet med Johannes
Magnus i spetsen utfärdat brev av år 1525, där det om Peder Sunnanväders
då pågående stämplingar mot Gustav Vasa heter, att de bl. a. hade sin grund
i att »han icke fåar wara j saa stoor wellughet meed waar kære nadigiste
herre som han war i her Stheens tiidt, hwes siel Gudt nåde, ther wij dog
inthit fornwmmo wtaff samma her Pedhers regimenth eptherfolgde anneth aen
thet fordarff, som tiil thenne dagh for Öghen warit haffuer». Kon. Gustaf
den förstes registratur 2, 11.
2 Jmfr Carlsson, Hemming Gadh, 333 f.
3 Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium. Stockholms kyrkor:
S. Nikolai eller Storkyrkan (1924), 67. Se även sv. Hist. tidskr. 1920,
139, not 1, och Script. rer. Suec. 11:2, 149.
4 K. H. Karlssons avskr. fr. Vatikanark.: suppliker 12 okt. och 4 nov.
1486, svenska riksark. Enligt herr Mårtens egna påståenden vid kurian skulle
hans försyndelser främst ha bestått däri, att han i egenskap av »familiaris
cuiusdam principis secularis» på sin herres befallning utskrivit fejdebrev och
krigsförklaringar, varjämte han själv deltagit i de sålunda uppkomna vapen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
