Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Carlsson, Sten Sture den yngre. En karaktärsstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Gottfrid Carlsson.
den förutnämnda källkomplex, som ytterst ligger till grund
för alltjämt rådande uppfattning om Sten Sture den yngre och
hans regering1. I den följande historieskrivningen ha de
emellertid, försåvitt det gäller de i dem förekommande
kritiska yttrandena om Sten Sture, praktiskt taget icke alls
kommit till sin rätt2. Ännu det tidigare 1800-talets
hävdatecknare bevarade visserligen en svag reminiscens av dem. Hos
Geijer framträder den i orden om unge herr Sten, att
»smickrare någon gång missbrukade hans ungdoms oerfarenhet».
Om redan detta är en eufemistisk omskrivning av Johannes
Magnus’ rätt skarpa anmärkningar, går Strinnholm ännu
längre, då han med den gamle 1500-talshistorikerns ord i
minne anser sig förpliktad att komplettera sin skönmålande
karakteristik av Sten Sture med tillägget, att »elaka
rådgivare» begagnade dennes »ädla sinnesböjelse och öppna
redlighet att leda honom till steg, som mer hedra hans hjärta
som medborgare än hans insikt som statsman» 3. Det är en
1 Till jämförelse må anföras den på egna erfarenheter grundade
karakteristik av Sten Sture — särskilt med hänsyn till hans förhållande i
ärkebiskopsstriden — som Hans Brask gör i ett brev till utvalde Skarabiskopen
Magnus Haraldsson år 1525: »Pertinacia iunioris domini Stenonis ac iuuenilis
feruor non admisit aliquam concordiam sibi oblatam per quondam
archie-piscopum Gostawm iuxta mentem consiliariorum tam Holmis quam Arbogis,
donec regnum per huiusmodi intrinsecam diuisionem peruenit ad manus
exterorum utraque parte destructa. Quanto plus domino Stenoni pro
con-cordia suggessimus, tanto auertebatur». Handl. rör. Skandinaviens hist. 18, 278.
2 Däremot ha Johannes Magnus’lovordande omdömen begärligt tagits
i anspråk för utformningen av den traditionella Sten Sture-karakteristiken.
Så t. ex. är ursprunget till det i litteraturen alltjämt ofta återkommande
påståendet, att herr Sten var så mycket mildare än fadern herr Svante, helt
enkelt att söka däri, att man med varandra tendentiöst kombinerat tvenne
hos Johannes Magnus i olika sammanhang förefintliga uttalanden av i och
för sig skäligen schablonmässig natur. Enligt det ena var Svante Sture, ehuru
i grunden blid och vänlig, snar till vredgade och barska ord, som han dock
alltid strax ångrade och gottgjorde; det andra går ut på att unge herr Sten
under ynglingaåren genom knäfall bevekte sin fader att lindra de hårda
skatter, som denne pålade menigheterna. Se Scriptores rerum Suecicarum
III: 1, 39, 42.
3 Så i Svenska folkets historia under konungarna av Vasa ätten 1 (1819),
195 f. Det citerade yttrandet återkommer i samme förfts arbete Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
