Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Carlsson, Sten Sture den yngre. En karaktärsstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Sture den yngre.
129
tionsenligt hade att söka komma ifrån de tidigare traktaterna
och deras förpliktelser. Men å andra sidan lider det intet
tvivel, att biskopen och med honom ett flertal av riksrådets
medlemmar fortfarande i sitt hjärta önskade den lösning av
konflikten med unionskonungen, som tributförslaget erbjöd.
Under sådana förhållanden och med hänsyn till i övrigt
kända fäkta kunna vi vara förvissade om att
Västeråsbiskopens ord dock återspegla en realitet, den nämligen, att Sten
Sture just genom sitt omsorgsfullt vårdade förbund med
demokratien var i stånd att icke blott i tributfrågan * utan på
det politiska området över huvud behärska rådsaristokratien
och leda styrelsen i en riktning, som i de väsentligaste
avseenden var denna emot. I högre grad än någon av sina
företrädare har han mot riksrådet spelat ut det meniga
riksmötet, vars maktbefogenheter i alla viktigare politiska
angelägenheter han vid ett tillfälle programmatiskt motiverade i
satsen, att det som rör alla bör av alla samtyckas2. Den
statsform, som han sökte göra till Sveriges, var den folkliga
diktaturen.
I belysning av det nu sagda ha vi att betrakta
konflikten mellan riksföreståndaren och ärkebiskop Gustav. Det
är möjligt, att den förre, såsom han själv påstår, till en
början uppriktigt gynnat och befordrat Gustav Trolles
upphöjelse 3. Att döma av Hemming Gadhs nyss refererade
skrivelse har herr Sten vid den tid, varom här är fråga, i varje
fall stått i gott förhållande till den designerade
ärkebiskopens fader, vilken synes ha varit en man av saktmodig
läggning och måhända snart nog övervann den personliga
förtreten över utgången av 1512 års valstrid. Gustav Trolle
återigen torde i följd av sin annorlunda beskaffade
sinnesart ha haft betydligt svårare än herr Erik att smälta den
smälek, som den gången drabbat hans ätt, och det är ingen
1 Jmfr därom Hemming Gadhs uttalande 1520, Styffe 5, 626.
2 Handl. rör. Skandinaviens hist. 24, 116 f.
a Jmfr Jakob Ulfssons utsagor i en inlaga till Arcimboldi 1519 (E 132
fol. 190, Upsala universitetsbibliotek) om den tillfredsställelse, med vilken Sten
Sture hälsat Gustav Trolles kandidatur.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
