- Project Runeberg -  Scandia / Band II. 1929 /
134

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813.

Under studier rörande svenska pressförhållanden på
Karl Johans tid har jag helt naturligt fått min
uppmärksamhet riktad bland annat på den märkliga episod på våren 1813,
som ledde till — snart inställda — rättsliga åtgärder mot
C. Å. Grevesmöhlens veckoskrift »Nya Skandinaven» och till
indragning av P. A. Wallmarks dagliga tidning »Journal för
Litteraturen och Theatern». Båda hade med ovarsam hand,
fastän i rakt motsatt syftning berört det stora systemskiftet i
Sveriges utrikespolitik, uppgivandet av revanschen mot
Ryssland och planen att med stöd av Napoleons fiender tvinga
hans allierade, konungen av Danmark, att avträda Norge till
Sverige. Denna episod äger intresse ur flere synpunkter:
den belyser Karl Johans och hans närmaste utrikespolitiska
rådgivares, Lars von Engeströms och Gustaf af Wetterstedts,
olika uppfattning av den allmänna opinionens betydelse i en
utrikespolitisk kris; den visar kronprinsens förtroende för en
ur vissa synpunkter illa vald pressagent, som alldeles
saknade de högsta kretsarnas aktning, och hans brytning med
en annan, som stod utrikesstatsministern nära men syntes
kronprinsen alltför tungfotad och pedantisk; den avslöjar,
mot bakgrunden av 1812 års politik, en kort tids spänning
inom den regerande krets, där Karl Johans vilja behöll sista
ordet, mött av de svagares undfallenhet; den lämnar
slutligen ett bidrag till kännedomen om den tryckfrihet, som
hade blivit grundlagsfäst år 1810, men som kronprinsen hade
varit mån att begränsa år 1812 och vars principer hade svårt
att genomtränga de styrandes tänkesätt.

Denna episod är i grova drag känd och behandlad i den
historiska litteraturen, i Wallmarks självbiografi (Biographiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 10:52:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1929/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free