Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Helge Almquist.
eröfring», följde därmed icke någon rätt att blotta regeringens
steg till detta ändamåls vinnande» *.
Detta var onekligen ett kraftigt språk, då det gällde en
av kronprinsen inspirerad artikel, som hade varit underkastad
den ordinarie hovkanslerns granskning. Det är omöjligt att
i Engeströms och Kullbergs yttranden se något mindre än
en klar opposition mot Karl Johans presspolitik och ett
beräknat anfall mot hans illa sedde pressagent; kanske finner
man också en udd, filad av Engeströms något klumpiga
händer, mot Wetterstedts roll i saken. Deras brev utgjorde också
en kommentar till de rättsliga åtgärder, som Kullberg,
tydligen i fullt samförstånd med Engeström 2, börjat vidtaga mot
»Nya Skandinaven». Tillfället att låta Grevesmöhlen nås av
lagens arm kunde te sig såsom ovanligt gynnsamt:
pressöverträdelsen var ganska påtaglig; både kronprinsen och
Wetterstedt, som av olika skäl kunde önska att se Grevesmöhlen
skonad, voro på väg till Tyskland, där de snart borde vara
distraherade av diplomatin och kriget; i Stockholm regerade
konungen, som skänkte Engeström sitt obetingade förtroende.
Om man bortser från Grevesmöhlens mani att upphöja alla
sina motståndare till »aristokrater», låg det utan tvivel en
viss sanning i hans ord till Ulrich den 6 maj: »Det börjar
gå, som jag trodde, att sedan Prinsen war borta skulle
råttorna försöka att dansa på bordet och aristokratiska
ligan sätta näsan i wädret». Men å andra sidan var ett
ingripande mot Grevesmöhlen under de givna förhållandena
en så ömtålig sak, att Engeström och Kullberg måste ålägga
sig försiktighet vid valet av vapen ur tryckfrihetsförordningens
arsenal. Detta var gott och väl, men det måste sägas, att
de visade en utomordentlig fumlighet då det gällde att
hantera de muskedunder, som de hämtade fram ur förrådet;
juridiskt skarpsinne var, såsom man också för övrigt vet,
varken Engeströms eller Kullbergs starka sida. De avstodo åt-
1 Kullberg till Wetterstedt 6 maj 1813. Brev till kanslitjänstemän.
Sv. riksark.
2 Han säger i sitt nyss citerade brev, att han ständigt rådfört sig med
denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
