- Project Runeberg -  Scandia / Band II. 1929 /
152

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 Helge Almquist.

farligare än alla uttryck av »anarkistisk» yra, och han trodde
sig bakom den skönja en intrig från dansk sida.
Kronprinsens förbittring återspeglas i brev från Wetterstedt, som
säger, att han aldrig sett denne i sådant sinnesuppror; hans
misstankar hade från början varit riktade »ej mot en, men
emot alla», och han hade till och med talat om att han skulle
träda tillbaka från sin höga ställning, om hans son varit
myndig. Hans förargelse riktade sig också i någon mån
emot Grevesmöhlens artikel, som ju varit upphovet till
skandalen, och Wetterstedt fick uppbära förebråelser, därför att
han icke sett till, att kronprinsen själv fick manuskriptet till
granskning \

Då Karl Johan i ett brev till Engeström i de
starkaste ordalag uttalade sin förtrytelse över vad som skett, lät
han förstå, att han ansåg »Journalens» artikel inspirerad av
någon annan än Wallmark, vars »pusillanimité» skyddade
honom mot misstankar; den verkligen skyldige måste vara
någon annan — någon »som trodde sig vara mäktig».
Kronprinsen, som för tillfället tyckes ha övergivit sin teori, att en
dansk agent hade skött spelet, var benägen att söka
förrädaren inom Sveriges aristokrati, som alltid, av fruktan för
en alltför stark kungamakt, hade motarbetat planerna på
Norges erövring; men om denna aristokrati hade lyckats hejda
Karl Gustav och K a il XII, skulle Karl Johan i samförstånd
med konungen veta att genom en öppen vädjan till nationen
gäcka dess ånyo framskymtande egennyttiga intriger2. — Man
har svårt att icke sammanställa denna utläggning med
Grevesmöhlens i tryck och i brev förda kampanj mot de
riksskadliga »aristokratiska intressena»; det förefaller, som om
hans sådd icke hade blivit utan frukt på det håll, som han
ägnade sin mest nitiska omvårdnad.

1 Karl Johan till Engeström 13 maj (Minnen och anteckningar, II, s.
351 ff.), till von Essen 14 maj (kopiebok, Bernadotteska famiJjearkivet, jfr
Y. Nielsen, Bidrag till Norges og Sveriges Historia 1812 — 1816, 1869, s. 130 f.);
Wetterstedt till Engeström 12 maj (utrikesdep:s dossierer; apostille i Kungl,
bibl.).

2 Ib., II, s. 289.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 10:52:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1929/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free