Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kart Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813.
153
Ingenting i kronprinsens brev uttryckte ett direkt tadel
av Engeström, och dennes tänkesätt voro ingalunda sådana,
att han kunde räknas till »aristokraterna». Men han
befann sig i en obehaglig ställning gent emot kronprinsen,
eftersom denne väl kände hans svala anslutning till den nya
utrikespolitiska kursen och hans personliga förbindelser med
Wallmark; han visade sig i förbigående sagt angelägen om
att betona, hur sällan han i själva verket träffade denne 1.
Vissa meddelanden från Karl Johans omgivning voro under
sådana förhållanden tillräckliga- för att han skulle anse sig
vara den i dennes bannebrev omnämnde verkligt skyldige,
den anonyme »som trodde sig vara mäktig». Oroad av denna
tanke skrev han den 22 maj till kronprinsen ett brev, i
vilket han litet patetiskt erinrade om sin plikttrohet i
utförandet av konungens och kronprinsens befallningar, om sin
grundsats att aldrig begära gunstbevis för egen eller
närståendes räkning, om sin ställning utanför allt vad partier och
klicker hette, och vari han för övrigt betonade, att han icke
alls känt till Journalartikelns innehåll, förrän den publicerats.
I brevet, som slutar med en anhållan att få veta, vem som
framställt den falska anklagelsen, saknar man betecknande
nog vad som annars hade legat nära till hands, en uttrycklig
bekännelse till det nya utrikespolitiska systemet 2.
Det är inte troligt, att Karl Johans misstankar mer än
för något ögonblick stannat på Engeström, vilkens
redbarhet och rätlinighet i själva verket skulle ha varit en högst
underlig ingrediens i ett danskt eller »aristokratiskt»
intrigspel med en tidningsartikel såsom knalleffekt. Wetterstedt
kunde försäkra, att han icke hört kronprinsen med ett ord
antyda några sådana misstankar, och denne betygade också
i ett brev till Engeström (den 2 juni), att han aldrig skulle
lyssna till några hemliga anklagelser mot denne. Utrikes-
1 Engeström till Wetterstedt 10 maj: »jag såg Wallmark vanligen knapt
en gång i månaden, då han deremot alla aftnar var uppe hos Kronprinsen»;
och han läste aldrig »Journalen».
2 Minnen och anteckningar, II, s. 354 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
