Print (PDF) - On this page / på denna sida - Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Helge Almquist.
sökte inbilla Engeström och överståthållaren Mörner, att han
själv inte visste, vem författaren var. Men hans bedyranden
stödas i övrigt av vad som framkom vid myndigheternas
förhör med tryckeripersonalen och av den i hemligt kunskapande
väl bevandrade Grevesmöhlens vittnesbörd, helst som denne
säkert gärna skulle ha sett sin pressantagonist utskämd såsom
författare. Avgörande är det faktum, att Engeström i juni 1813
hade under sina ögon ett brev till Wallmark från den skyldige,
som lovade att utsätta sitt namn, om brevet finge tryckas —
något som Engeström fann mycket otjänligt 1.
Om Wallmark således är ur räkningen såsom författare
(men därmed icke alldeles såsom delaktig i en pressintrig),
komma andra namn i förgrunden. Man kan därvid icke
bortse från Grevesmöhlens av ett gott spårsinne ledda
efterforskningar, ehuru han till en början famlade åt olika håll. Han
misstänkte i tur och ordning kanslirådet Eric Bergstedt, den
gamle diplomaten, samt en viss häradshövding Nordell och två
i tidens publicistiska historia mer kända personer, »kanslirådet»
och kyrkoherden Pehr Malmström och boktryckaren och
författaren P. A. Granberg. I slutet av juni »fann han det
upplyst», att Granberg hade skrivit artikeln, att Malmström redigerat
den och att Nordeli framlämnat den 2. Den sistnämndes roll kan
lämnas ur räkningen, och såsom slutresultatet av Grevesmöhlens
detektivverksamhet framstår sålunda uppgiften, att artikeln
tillkommit under samarbete mellan Granberg och Malmström 3.
Av dessa tillhörde Granberg sedan gammalt Wallmarks
vänkrets, och han har enligt sin egen uppgift flitigt medverkat
i dennes »Journal», dock icke på det polemiska området. Sitt
intresse för samtidens politik hade han betygat genom det
bekanta arbetet »Historisk tafla af f. d. Konung Gustaf IV Adolfs
sednaste regeringsår» (1810—1811), skrivet på beställning av
den nya regimens maktägande krets. På Granberg passar
sålunda icke illa Wallmarks försäkran till Karl Johan, att artikelns
författare var en av dennes mest hängivna anhängare och att
hans namn blott behövde nämnas, för att Karl Johan skulle
bli övertygad därom. Engeström hade också en tid sina
misstankar riktade på honom, och man kunde vara frestad antaga,
att han röjt sin penna i anspelningen på skandinaviska för-
1 Engeström till Wetterstedt 13 juni 1813.
2 Grevesmöhlen till Ulrich 24 maj, 22 juni 1813.
3 För det följande: biografier över Granberg (Biographiskt Lexicon, V,
1839, s. 181 ff.) och Malmström (Svenskt biografiskt lexikon, N. F. VII, 1875
—77, s. 60 ff.); självbiografiska anteckningar av Granberg i Kungl. bibl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
