- Project Runeberg -  Scandia / Band II. 1929 /
159

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813.

159

alla tidnings-redactörer, att de ej få skrifva någon politik»,
heter det i brev till.Ulrich den 21 maj. »Man är således i
fred för all kitslighet. Finner jag någon politisk artikel
nödig, så skall jag först öfversända den till censur, förr än den
utgifves, ty att derom rådgöra med Engeström lönar icke
mödan.» Det är härvid alltså fråga om preventiv censur i
kronprinsens högkvarter — och om ett ansvar, som
Wetterstedt med varm hand velat överlåta åt utrikesstatsministern
i Stockholm!

Grevesmöhlen hade emellertid icke kunnat avhålla sig
ifrån att strö salt i Wallmarks sår genom en artikel om
»Journalens» olyckliga uppträdande (i »Nya Skandinaven»
den 20 maj 1813). Han antydde i denna försiktigt, att han kunde
»på ett mer behörigt ställe» ge nöjaktig förklaring till dem, som
undrade, om han hade skrivit »med särskilt till stånd»; för övrigt
höll han före, att han icke hade röjt något som borde
hemlighållas. Polemiken mot »Journalens» artikel, som häftigt angreps
såsom uttryck för danskt och »aristokratiskt» tänkesätt, kan
här lämnas å sido, eftersom den icke gav anledning till några
ytterligare förvecklingar — märkligt är emellertid, hur väl
den stämde med Karl Johans eget betraktelsesätt K

Karl Johans förbittring mot Wallmark hade tagit sig
uttryck icke blott i indragningsåtgärden, utan också däri, att
denne förlorade den pension han uppburit såsom
kronprinsens och hans sons f. d. lärare i svenska språket. Denna
onåd varade några månader, fastän Wetterstedt och Gustaf
Löwenhielm vid upprepade tillfällen gjorde sitt bästa för att
skingra den. I juli 1813, då Wallmark själv i ett brev
vädjade till kronprinsens ädelmod, utverkade hans gynnare
åtminstone ett löfte, att han skulle lyssna till dem, när han
väl hade vunnit sin första batalj. Det dröjde emellertid till
februari 1814, innan Löwenhielm kunde underrätta den
hygglige journalisten om att Karl Johan hade tagit honom till
nåder, och i augusti samma år blev Wallmark utgivare av

1 Föregående nummer (för 17 maj) är ägnat åt en räfst med
aristokraternas tidigare stämplingar. Jfr Grevesmöhlen till Ulrich 17 maj 1813.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 10:52:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1929/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free