Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Carl XII:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Lauritz Weibull.
För att kunna ge svaret har man att taga hänsyn till
vissa kringflygande rykten. Dessa gick ut på att konungen
blivit mördad. En följd av uppteckningar visar den
utveckling ryktena tog under den närmaste tiden efter Carl XII:s död.
Då konungen ännu låg på lit de parade och vid själva
begravningen, berättar en samtida, gick åtskilligt tal;
»somliga mente, att han på något förrädeligt sätt blivit av däga
tagen, efter som kulan gått in på ena sidan och
horizontaliter ut på den andra genom tinningen, vilket förmentes ej
kunnat ske, om skottet varit från fästningen» \ När mot
slutet av februari 1719 Uppsala universitet höll minnesfest
över konungen, taltes i det kväde, som då föredrogs, om att
Carl XII föll »för de skalkar, som ligga i försåt om murar,
plank och balkar»; det uppkastades däri också frågan, om
skytten var dansk och kulan från fästningen, och författaren,
professor Olof Rudbeck d. y., gav svaret: »Jag intetdera tror» 2.
Ett utslag av samma stämning har man i en dröm, som
konungens livkirurg Melchior Neumann skall ha haft den
14 april 1720 och som han omedelbart annoterade. Han
tyckte sig, säger han, se konungen ligga död och naken på
ett långt bord i samma positur, som då han balsamerade
liket. När han ville vända detta på sidan för att balsamera
ryggen, grep konungen honom med bägge händerna om hans
vänstra hand. Konungens ord föll: »Ihr sollt Zeuge sein, wie
ich geschossen bin». Neumann bad honom då vara nådig
och säga, om han inte blev skjuten från fästningen. Kungen
släppte taget med sin högra hand, knöt näven framför
Neumann, rörde den fram och tillbaka två tre gånger och sade:
»Nein, Neumann, es kam einer gekrochen» 3. Ryktena fick
1 Historiska Märkwärdigheter, utg. av Samuel Loenbom, II, 145.
2 Rudbeck, Olof, sonen, Sorge-Qwäde öfer . . . konung Carl then tolfte, 25.
3 Karolinska förbundets årsbok 1913, s. 138. Jmfr s. 117. — Efter
refererandet av drömmen fortsätter Neumann: »Darauf erwachte ich in Ångst
und kalten Schweiss, stund auch gleich auf und anotirte den Traum von Wort
zu Worte. Nur du grosser almächtiger Gott, höchster Himmels und der Erden,
dessen Auge allés sieht, dir ist es am besten bekant, und wirst allés an jenem
Tage offenbar machen, Gott lasse ihn seelig ruhen, und gebe ihm eine
fröh-liche Auferstehung, umb Jesu Willen. Amen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
