Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Carl XII:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII:s död.
235
senare ny näring. Generaladjutanten Sicre föll 1723 i en
febersjukdom. Under ett anfall slog han upp fönstret till sitt
logemente i Stockholm. Han ropade till mängden utanför,
att det var han som dödat Carl XII, och bad om förlåtelse
för mordetl. När Sicre senare, »någorlunda frisk», brukade
Medevi, skall han ha plågats av samvetskval över vad han
gjort2. Dessa och liknande rykten gick vidare till Tyskland.
1723 var de allmänna i S:t Petersburg. Det uppgavs där, att
bondeståndet vid riksdagen, som då var samlad i Stockholm,
gått så långt, att det skickat deputerade till konungen och låtit
fråga, om det varit på hans befallning, som Sicre skjutit Carl
XII3. Den svenska regeringen ingrep mot ryktesspridaren.
Samtidigt, i slutet av oktober, fick den svenske residenten i
i Paris, baron von Gedda, befallning att av franska officerare,
som varit närvarande vid konungens fall, söka skaffa
upplysningar om de närmare omständigheterna därvid 4.
I belysning av dessa mordrykten, som tydligen börjat kort
efter dödsskottet vid Frederiksten, torde man ha att se den
speciella utformning, som framställningen av Carl XII:s död
erhöll i gazetten av den 27 december 1718. Genom att
understryka, hur konungen själv blottställt sig, blev det dödande
skottet något allt igenom naturligt och sköts skulden för vad
som skedde över på konungens egen oförvägenhet; genom att
låta officerarna ingripa, visades samtidigt, att dessa gjort vad
de kunnat för att avvärja den hotande katastrofen.
Vi går vidare i berättelserna om Carl XII:s död och
behandlar därvid först de berättelser, som är tillkomna intill
början av 1730-talet.
Den första av dessa berättelser föreligger i ett brev
av den 23 december 1723; brevet är skrivet av överste
Philippe Maigret, »directeuren av attacken» på Frederiksten; det
1 Bil. 6 och 7.
2 LagerBring, Swea Rikes Historia i sammandrag IV: 3: 2, 9.
3 Campredon till Diemar 26/e 1723. Malmström, Sveriges politiska
historia etc. I, 388.
4 Karolinska förbundets årsbok 1920, s. 200. Jmfr Fryxell, Berättelser
ur svenska historien XXIX, 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
