Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Carl XII:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII:s död.
243
rande är i Carlbergs berättelse, att vad man tidigare så starkt
understrukit: officerarnas ingripande till varning av den
blottställde konungen, inte omnämnes. Om stället, varifrån
det dödande skottet kom, har Carlberg följande: »stället
varifrån detta olyckeliga skott kom, om det skedde från
ett längre bort eller närmare håll, det kunde ingen av oss,
som stodo lågt neder inom bröstvärnet, under ett så starkt
skjutande utur kanoner och handgevär, ogörligen med rätt
visshet utmärka». Han tillägger på ett annat ställe, att den
nya löpgrav, som man var i färd med att utdraga, gick
inte »så synnerligt lågt ifrån den gamla, där Hans Maj:t
låg, att ju åtminstone de närmaste av arbetarne hade kunnat
sett huvudet av Håns Maj:t över gamla linjens bröstvärn,
om de annars därpå hade aktning givit. Denna
omständighet anser jag för betydelig att här anmärka». Konungen
var vid dödstillfället varken ensam eller har han haft
endast Maigret och Kaulbars eller Maigret och Sicre vid sin
sida. Carlberg själv med andra högre och lägre officerare,
åtta a tio personer, har stått nere i approchen »nära
intill och framför Hans Maj:ts fötter»; de har haft honom
»för ögonen liggandes tätt framför sig». Sicre omtalas
endast på ett ställe: när konungen var död och man var i färd
med att förkläda liket för att dölja för soldaterna vad som
skett. »Generaladjutanten Sicre kom fram», är orden.
Belysande för Carlbergs allmänna uppfattning är utom
det redan sagda följande.
Sedan man beslutat hålla Carl XILs död hemlig, fick
Carlberg order att skaffa en bår; vakthavande kaptenen,
greve Posse följde honom på andra sidan Gyldenlöwe.
Framkomna möttes de av befälhavaren över gardet,
överstlöjtnanten greve Posse. »Är kungen skuten?» frågade denne.
Carlberg berättar, att han »svarade nej, och att det var en
officerare». Han fortsätter: »Bestört över en så oförmodad
fråga, nämnde jag i hastighet en fortifikationsofficerares
namn, som då just föll mig för munnen. . . Emellertid var
det nog så besynnerligt, att ryktet om konungens död så
hastigt och så långt bort hade kunnat utspritt sig, då likvisst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
