Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Kristian Erslev och Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian Erslev och Stockholms blodbad.
127
stor» (254). Skillnaden är kapital. Konungen hade inte att
döma. Han hade endast att exekvera den dorn, som kunde
falla, att, som han själv uttrycker det i proklamationen, låta
»gånga» över de dömde »som saneti Erik konungs lag *
innehåller och utvisar, att kättare och bannsmänniskor bör att
straffas».
Efter klagoskriftens ingivande följde vad man har kallat
en »ransakning.» Erslev förklarar, att man under denna
antagligen dryftat, huru saken skulle föras vidare, och
kommit till det naturliga resultatet, att en andlig domstol
skulle uttala sig om huruvida Gustaf Trolle hade rätt att
beteckna dem han anklagade som uppenbara kättare. »Med
användande av moderna rättsbegrepp»: att »som jury avgöra
skuldspörsmålet» (254). Man har mycket svårt att tro sina
ögon, när man läser sådant. Källorna känner intet om detta
dryftande. Och det naturliga resultatet kan under inga
omständigheter ha blivit vad Erslev menar. Den andliga domstolen
var självskriven. Den hade inte att uttala sig. Den var
ingen jury. Domstolen var en domstol, som hade att döma
i målet.
Den ransakning, som följde på klagoskriftens ingivande,
gav de anklagade tillfälle £tt försvara sig. Det viktiga
momentet under denna var framkomsten av
sammansvärjelse-brevet.
För Paludan-Muller stod framkomsten av detta brev, med
vilket enligt hans uppfattning kätteriet för första gången blev
aktuellt, som det avgörande i händelseutvecklingen; han såg
däri den evidenta och verkliga orsaken till blodbadet.
Er-slev i sin polemiska inställning mot sin föregångare förnekade
detta 1891. Han medgav väl, att det i brevet var »tal om brott
1 För Christiern II:s kansli har begreppet S:t Erik konungs Iag haft
betydelsen av den i Sverige enligt dess uppfattning gällande rätten. I det
svenska riksrådets brev 1520 31/io, som refererar till en förklaring »på hans
nådes vägnar», avses därmed en bestämmelse i unionstraktaten i Kalmar
1397 (5 ff.). Den bevisföring jag givit härför visar sig Erslev inte ha kunnat
följa (261 f.). Den vilar på växelspelet mellan de två statsrättsliga principerna
bördsrätt och valrätt och på de speciella förhållanden, som gjorde det möjligt
att 1520 lägga hela tonvikten på den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
