Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Kristian Erslev och Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Lauritz Weibull.
liga och blivit tillämpade i det föreliggande fallet.
Föreskrifterna har helt undgått Erslev. Sin sista 1520 gällande
utformning hade de fått genom Laterankonciliet 1514. Enligt dessa
föreskrifter var Sten Sture och alla de som i råd och
gärning varit honom behjälpliga, alltså inte endast ett par, utan
samtliga de i sententian dömda, träffade av bannlysning.
De var det »ipso facto» genom de våldsgärningar de övat
mot ärkebiskop och biskopar och mot den svenska kyrkans
rättigheter. Denna bannlysning var redan 1517 offentligen
kungjord av Sveriges primas och påvens legat, ärkebiskopen
av Lund; den var senare enligt påvligt förordnande i
aggra-verad form ånyo utfärdad.
Sententians motivering täcker sålunda, när det är fråga
om bannlysningen, helt de verkliga förhållandena. Använde
man en liknande metod som Erslev, skulle man nu utan
vidare kunna sluta, att eftersom sententians hänvisning till
bannlysningen är riktig, det enda naturliga är att använda
samma förklaring även ifråga om dess hänvisning till
sam-mansvärjelsebrevet. Metoden får stå för Erslevs räkning. Vi
skall här gå en helt annan väg vid besvarandet av frågan,
om sententians motivering håller också i punkten om detta
brev.
Sammansvärjelsebrevet av 1517 föreligger inte längre i
original, men av den avskrift, som införts i Sten Stures
kopiebok, framgår, att de vid namn direkt uppförda utfärdarna
är sexton riksråd. Av dessa är, som Erslev riktigt uppger,
endast två bland dem som Gustaf Trolle anklagade och som
avrättades. Erslev stannar i sin bevisföring för sententians
orättfärdighet härvid. Men sammansvärjelsebrevet
upptager bland utfärdarna inte endast de vid namn direkt uppförda:
vissa kollektivt uppförda utfärdare förekommer även. Där
är bland dem »borgmästare och rådmän i Stockholm».
Gustaf Trolle anklagade »borgmästare, råd och Stockholms stad»,
och enligt Olavus Petri blev, förutom mer än ett tjugotal
av meniga borgerskapet, tre borgmästare och fjorton
rådmän avrättade. Det är obegripligt, att Erslev kan förbigå
dessa, men begripligt nog når man med dylika förbigåenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
