- Project Runeberg -  Scandia / Band III. 1930 /
205

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Unionsmötet i Kalmar 1397.

205

å den andra de under ett samlade tre nordiska rikenas
rådgivare och män. Konceptet innehåller det exemplar av
fördraget, som skulle utställas av de senare, rikenas rådgivare
och män. Den rent preliminära handlingen har emellertid
aldrig renskrivits och överförts på pergament. Den har i
stället själv beseglats. Beseglarna, inskränkta från sjutton i
korroboratio till tio vid den faktiska beseglingen, beseglar
inte såsom befullmäktigade .ombud. De utgöres av
personer tillhörande endast två av de tre rikenas rådgivare
och män.

Unionsbrevets säregna diplomatariska karaktär torde
med det här sagda vara klarlagd. Konsekvenserna är
betydelsefulla.

För Paludan-Muller och Erslev var brevet ett
vittnesbörd, avgivet av trovärdiga män. Det står utan vidare fast,
att det diplomatariskt inte är något vittnesbörd. Brevet är
en akt, genom vilken ett beslut är ärnat att efter
beseglingens räckvidd fullbordas. För Rydberg var brevet, när
man bortsåg från beseglingen, unionens verkliga normal- och
fundamentalakt, kontrakterad med konungens och
drottningens samtycke mellan de tre rikena genom de sjutton. Det
står lika fast, att brevet, om också en verklig akt, inte kan
vara vad Rydberg vill. Brevet är kontrakterat mellan andra
parter än han anger — mellan konungamakten och rikenas
rådgivare och män — och det är inte, även bortsett från
beseglingen, unionens normal- och fundamentalakt, då ingen
av de fördragsslutande parterna representeras av de sjutton.
Det följer därav, att unionen inte heller, som Rydberg
förmenar, kan ha gått överstyr, då dessa sjutton vid beseglingen
inskränktes till tio. Det har i själva verket varit rätt så likgiltigt,
om de sjutton från de tre rikena eller de tio från de två
beseglat. Unionsbrevet skulle under alla omständigheter ha
saknat gällande kraft såsom urkundsmessig kodifikation av det
fördrag, om vilket det handlar. Det hade för att äga’ en
sådan kraft måst beseglas av samtliga rådgivare och män i de
tre rikena eller av sjutton eller tio som fullmyndiga ombud
för dessa. Men därtill hade också för fördragets förverkli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 11:20:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1930/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free