Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsmötet i Kalmar 1397.
221
bindelsebreven, som rikena Sverige, Danmark och Norge äre
med sammanbundne, eller något annat brev eller privilegia
uppå båda sidor till hinders eller förfång, utan de skole
bliva vid deras fulla makt. Och vart rike skall hava genast
här ena utskrift under (o: eller) instrument av förskrevna
förbindelsebrev, bliva skolande i vart rike».
Det visar sig av dessa stipulationer, att de fredsslutande
1435 — och detta i allmänna ordalag — förbehållit sig
unionsbrevets orubbade bestånd, men att tillgång till den
avskrift av brevet, om vilken man överenskom den 3 ma] i
Halmstad, ännu saknats vid fredsslutet i Stockholm den 14
oktober. Konung Erik har i det längsta hållit brevet tillbaka.
Först efter en ny uppsägelse från svensk sida i januari
1436 kan det visas, att brevet kommit svenskarna till handa.
Vid det stora förlikningsmöte i Kalmar, som tog sin början
i juli detta år och varade ännu den 1 september, har de
haft full kännedom om dess innehåll.
Kännedomen om detta innehåll blev omedelbart
utnyttjad som plattform i det svenska riksrådets kamp mot konung
Erik. Den gav en ny ankargrund i den upprörda sjön.
När de svenska ombuden sommaren 1436 i Kalmar avgav
sin förklaring om begreppet »inländsk» — endast åt inländske
tinge slott och län anförtros — citerade de brevet. Det
heter bland annat: »Item i förbindelsebrevet står, att ingen
rätt drages utav ett rike och i det andra, utan vart rike
styres med sin Iag och rätt, som konung bör i vart rike
göra». Inför det danska riksrådet hävdade svenskarna i
samma veva, att bägge riksråden lovat och i skrift förbundit
sig att evärdeligen bliva tillsammans under en konung,
varje rike dock med bibehållande av dess egen rätt. Det
är belysande för hela situationen, att bådadera därefter gick
fram med gemensam front. »Vete vi», skriver det danska
riksrådet till konung Erik, »intet bättre än att varje rike
bliver vid sin rätt och att Eders nåde råder och regerar vart
rike efter sin rätt och inte drager någon rätt ut ur det
ena riket in i det andra». Anslutningen till unionsbrevet är
ögonskenlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
