Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
Lauritz Weibull.
Unionsbrevet var en statsrättsligt ogiltig akt. Men
kännedomen härom höll inte längre tillbaka. Bland de tio, som
1397 beseglat, var även biskop Knut av Linköping. Han levde
ännu under förvecklingarna mellan konung Erik och hans
svenska undersåtar. Både under den ena och den andra
traktaten 1435 har han låtit hänga sitt sigill. Den aktuella
politikens syften gjorde det ogiltiga giltigt. Det enda man
medgav var, att unionsbrevet i den dagtingan, som avslöt
Kalmarmötet den 1 september 1436, inte uttryckligen
omnämndes.
En gång erkänt som statsrättsligt giltigt, förblev
unionsbrevet detta och fortfor att leva i statsmännens
förhandlingar och ligga bakom de förslag och traktater, som
upprättades. Förslaget till ny unionsordning av 1436 liksom
traktaten i Kalmar den 9 juli 1438 är i väsentliga delar
modellerade direkt på brevet. Från dessa gick inflytandet vidare.
Det möter i akter som Bergen- och Halmstadsföreningarna
1450 och i Kalmarrecessen 1483. Ännu 1520, då Christiern II
genomförde sitt arvkonungadöme i Sverige, tjänade brevet
som utgångspunkt.
Först med den nordiska unionens slutliga sammanbrott
var unionsbrevets politiska saga avslutad. En ny saga
begynte: dess saga inom forskningens värld.
Lauritz Weibull
(Tryckt okt. 1930).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
