Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist, Svenska kyrkan under Erik XIV. Översikt över nyare forskningar oeh försök till en omvärdering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kyrkan under Erik XIV.
281
Att statsmakten ej alis omnämnes i kyrkoordningen 1561
innebär otvivelaktigt ett medvetet markerande av skillnaden
mellan andlig och världslig makt, viktigt nog när det sker i en
för efterlevnad avsedd stadga. Överheten vill Laurentius endast
i nödfall rådfråga, när det gäller kyrkans angelägenheter. Några
fasta rättsliga bestämmelser om förhållandet mellan konungen
och kyrkan gav han ej, kanske buren av en idealistisk syn,
kanske också påverkad av fruktan att eljes kunna utmana Eriks
kungliga känslighet och göra kyrkoordningens användande om
intet.
Ändock var icke litet vunnet genom kyrkoordningen 1561.
Svenska kyrkans biskopsförfattning och stiftsindelning befästes
definitivt på evangelisk grund, och de första svenska
reformatorernas ideal av kyrkans inre självstyrelse genom sitt
biskops-och prästämbete och genom lekmännens medverkan särskilt i
kyrksocknens självstyrelse, den självstyrande evangeliska
kommun- och folkkyrkans ideal, hade kommit till synes i en urkund
av auktoritativ art.
3) Gudstjänstlivets ordnande låg Laurentius Petri särskilt
om hjärtat. I sina grunddrag förelåg ju den evangeliska kulten
redan utformad genom Olavus »Handbok» och »Mässa» i en
rad reviderade upplagor och tillägg. Laurentius begagnade nu
tillfället att genom sin kyrkoordning 1561 ytterligare utbygga
den. Kyrkoordningen är till en tredjedel av rent liturgiskt
innehåll. Sådant detta med vissa tillägg föreligger i 1571 års
kyrkoordning, har det av de främsta forskarna på området fått
omdömet att vara en av 1500-talets mest betydande liturgiska
insatser. Det är i verkligheten ett vittnesbörd om Laurentius
ovanligt fina sinne för tillbedjans språk, en värdig parallell till
Cranmer i England. Oss intresserar i detta sammanhang främst,
i vad mån vi även här möta något för det svenska
reformatoriska kyrkolivet säreget. Och även här underlättas
undersökningen därigenom, att kyrkoordningen 1561 i mycket följer
Wurttembergs kyrkoordning 1553, och olikheterna så lättare
falla i ögonen. Grunddraget i kyrkoordningen 1561 kan
sammanfattande anges som en syntes av pietet och frihet, av gammal
svensk medeltida tradition och ursprunglig evangelisk ända.
Påfallande är den iver, med vilken Laurentius hägnar om en
rikare liturgisk inramning än i andra lutherska kyrkoordningar.
Han försöker följa grundsatsen att behålla bruk, som ej strida
mot skriften eller den kristna tron och som i århundraden
funnits i hela kristenheten, på samma gång som han inskärper,
att man ej får döma de församlingar i andra länder, som tagit
bort sådana bruk. Sin egen svenska väg går kyrkoordningen
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
