Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist, Svenska kyrkan under Erik XIV. Översikt över nyare forskningar oeh försök till en omvärdering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska kyrkan under Erik XIV.
291
Familjebok uppgivne ryktbare biskopen Martinus Olai Gestricius
utan en lekman, Erik XIV:s bekante sekreterare Martinus Olai
Helsingus, Mårten Helsing, vilken som sändebud utomlands flera
gånger, bl. a. till Skottland mitt under striden mellan John Knox
och Maria Stuart, kommit väl in i de europeiska religiösa
strömningarna. Mårten Helsings bönbok undanträngde Laurentius
Gothus, upplevde många upplagor och fick stort inflytande på
fromhetslivet i Sverige. Genom den återknöts på allvar
sambandet med kyrkans äldre andaktslitteratur från kyrkofäderna
och medeltidsteologien under Augustinus namn.
Ur innehållets synpunkt framträda vissa karaktäristiska
drag i den genom psalmbok och bönböcker införda nya
religiösa stämning, som började göra sig gällande under Erik XIV.
Den innebar att den första reformationstidens ljusa
gudsförtröstan och frimodiga blick på livet fick vika för den
senmedeltida passionsstämningen med dess pessimistiska syn på världen
och tillvaron. Den medförde ock en omläggning av livssynen.
Om reformationen förut i fråga om det onda mest vänt sig mot
det religiöst och etiskt onda, synden, så behärskades man nu
av fruktan för livets olyckor och fåfänglighet och dödens
styggelse och längtade efter befrielse från allt detta elände.
Psalmboken 1567 har till de redan 1536 utbildade och sedan i den
svenska psalmboken bestående huvudgrupperna fogat en ny:
kors- och bedrövelsepsalmer. Passionsstämningen befordrades
ock genom det hårda kriget med Danmark och pesthemsökelser,
väl också genom de uppskakande berättelserna om Roms
förföljelser mot de evangeliske i Västeuropa under 1550—1560-talen.
Hand i hand med denna pessimism gick helt naturligt på
medeltida vis en stegrad botstämning med växande ångest för
domedagens räfst och återgripande till askesen och de
förtjänstfulla gärningarna som skydd i denna dom. Passionsstämningen
förde ock till fördjupande i Jesu lidande, hans sår och blod.
Kristusfromheten undantränger i viss mån den första
reformationstidens Gudsfromhet; och denna Kristusfromhet blir en
vehikel för bernhardinsk mystik, som skymmer undan
Luthers syn på Kristus som segerhjälten, vilken i väldig kamp
med djävulens och dödens fördärvsmakter förlossat oss från
dessas herravälde (jfr R. Bring: Dualismen hos Luther, 1929).
I denna Kristusmystik gömmer sig i verkligheten fromhetens
vändande från Luthers teocentricitet till medeltida
egocentricitet. I sammanhang därmed möta vi även Bernhards
brudmystik med den senare medeltidens: »O söte vänlige Jesus», »O
juvlige Herre Jesus», även om det svenska andelivet i stort sett
höll sig fritt från medeltidens erotiska överdrifter och sensualism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
