Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist, Svenska kyrkan under Erik XIV. Översikt över nyare forskningar oeh försök till en omvärdering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Hjalmar Holmquist.
kravet på samvetsfrihet, som fått sin egendomliga nordiska form
i »tvådelta» ordningen från Västerås, kom därmed att officiellt
fasthållas. Det kungliga mandatet dec. 1565 utdömde den
kal-vinska nattvardsläran men gav dess anhängare om än icke
samfundsfrihet så dock samvetsfrihet i Sverige, då konungen
»icke kunde råda över någons samvete». Enbart detta klara
proklamerande av den principiella brytningen med det katolska
religionssystemet — genom en tillfällighet samma år som
Acon-tius’ Stratagemata Satanæ sändes ut över Europa —ger Erik XIV:s
regering en betydelsefull plats i svensk religiös historia. Låt
vara att principen med tiden kom att snävt begränsas till
utlänningar i riket, och att för icke-evangeliska svenskar blott den
av Luther hävdade fria utvandringsrätten för annorledes troende
(i verkligheten den hårda landsförvisningen) kvarstod, så hölls
samvetsfrihetens tanke dock vid något liv genom upptagandet
av Eriks sats i Gustav II Adolfs konungaförsäkran och en rad
religionsedikt, främst det eljes så ortodoxa av år 1667 (»I
avseende å blotta religionen skall ingen, som eljes av kristen tro
är, bliva sökt eller förolämpad»), till dess tanken fick sin fulla
teoretiska och slutligen praktiskt genomförda utformning genom
regeringsformens 1809 berömda § 16.
Alldeles spårlöst torde ej kalvinismen ha gått förbi ens
dess huvudmotståndare. En omstridd detalj i ärkebiskopens
historia tilldrager sig ur denna synpunkt intresse. När Schuck
och K. Nordlund riktade sin skarpa kritik mot Laurentius Petris
karaktärssvaghet, framförde de särskilt det sätt, varpå han vid
hertigens uppror mot Erik XIV 1568 sökte försvara detta i sina
som svar på förfrågningar skrivna Questiones aliquot circa
magistratum (utgivna av H. Lundström i Skrifter av svenska
Litteratursällskapet 1898). Ärkebiskopen skall där ha gjort en
»ögonskenlig kapitulation» bort från furstehyllningen i sin
kröningspredikan 1561 med dess frånkännande av någon
upprorsrätt för undersåtarna, även om överheten gör orätt; han
skall ha »handlöst förkastat sin mening» och visat trolöshet
eller åtminstone brist på övertygelsetrohet. Tankegången i den
lilla skriften är i själva verket intressant nog. Laurentius
behandlar efter vart annat tre olika stadier i förhållandet till
överheten. 1. Den allmänna principen är att överheten är insatt
av Gud och att den, som sätter sig upp emot överheten, sätter
sig upp mot Guds ordning. 2. Om överheten »av många anses
outhärdlig» och uppenbart sviker sin plikt, ådagalägger den, att
den icke är av Gud tillsatt; i detta fall är visserligen flykten
eller det passiva motståndet tillåtna, så att man med gott
samvete kan undandraga överheten sin lydnad; men väpnat motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
