Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nat. Beckman, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Textstudier till Birgittas revelationer.
301
För en filolog, som skall granska ett arbete, sådant som
Krafts, är frågan om »det akademiska ämnet» icke utan
betydelse. Gäller det en historisk avhandling, som (nödtvunget)
använder filologien som hjälpvetenskap, så bör en viss
skonsamhet iakttagas i avseende på sådant, som visserligen icke är
strängt korrekt men som icke förryckt de historiska resultaten
i huvudsakliga delar. Så har jag själv blivit behandlad, då
jag uppträtt som dilettant i astronomi, statistik och rättshistoria,
och så vill jag behandla andra, som behöva mitt ämne som
hjälpvetenskap. Men är det fråga om en filologisk avhandling, så
måste den bedömas efter de normer, som i andra fall tillämpas
på sådana.
Att uppgöra ett inventarium över avhandlingens rent
historiska innehåll är synnerligen lätt. Först ha vi den antydda
källkritiska principen. Men denna är ganska betänklig.
Veterligen hyste Birgitta intensiva känslor inför sådant, som icke
existerar i sinnevärlden, och både hon och andra kunna nog
ha känt »det upplevdas hela intensitet» inför åtskilligt, som vi
i detta sammanhang skulle kunna kalla hovskvaller. Jag
vägrar bestämt att från styrkan i Birgittas kolorit sluta till
sanningen i hennes beskyllningar mot Magnus Eriksson för perversa
böjelser.
Vad beträffar inriktningen på »det politiska
revelations-beståndet», så måste jag säga, att bortsett från den värdefulla
detalj, som nedan skall beröras och som ger oss icke
händelseförloppet men Birgittas syn på händelseförloppet i Skånefrågan,,
någon sådan inriktning icke kan förspörjas i avhandlingen. I
det hela stötes jag av det lösa grepp på uppgiften, som anges
av orden »ett bidrag till utredande». En akademisk avhandling
brukar, och på goda skäl, välja en större eller mindre men
bestämt avgränsad uppgift, vars lösande författaren tar på sitt
ansvar. Här utlovas blott bidrag till lösningen av ett mycket
stort problemkomplex.
Till det här antydda kommer s. 155 ff. ett litet polemiskt
inlägg mot Ingvar Andersson i anslutning till en föregående
skrift av Kraft. Om detta skall här blott sägas, att det går
utanför avhandlingens uppgivna plan att utreda
Birgittareve-lationernas genesis. Det är ju för övrigt endast en detalj.
Mer historia innehåller avhandlingen icke. Intet faktum
i Magnus Erikssons historia är genom avhandlingen ställt i
nytt ljus, och intet detaljproblem har fått sin källkritiska
ekvation hyfsad.
Jag kommer så till de filologiska problemen. Av
synnerligen stor vikt är frågan om förhållandet mellan den latinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
