Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Erik XIV och Machiavelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Ingvar Andersson.
ten. På nordisk botten ge såväl Hans’ och Christiern II:s som
Gustav Vasas regering goda exempel på denna tendens, ehuru
det i Sverige egentligen först var under Gustav Vasas söner
som »sekreterareregementet» blev en verklig stötesten för den
nu åter i framsteg stadda högadeln. Machiavelli har klart
insett de viktiga uppgifter, som furstetjänare av denna typ
ha i den stat han skisserat. Hans uttalanden om
Parisparlamentet ge en viss föreställning härom: han poängterar, att
fursten ej bör personligen reglera förekommande tvist mellan
stormän och det lägre folket1. Vad han för övrigt har att
säga i detta ämne, har han samlat i ett särskilt kapitel av
de tjugosex, som hans skrift innehåller, det som bär titeln
»Angående furstarnas sekreterare» 2.
För att pröva sina tjänare, säger Machiavelli, bör
fursten använda en prövosten, som aldrig slår fel. »Om du
ser», heter det, »att tjänaren tänker mera på sig själv än på
dig och i allt sitt görande söker egen fördel, då kan du
veta, att han aldrig skall bliva dig en god och trogen tjänare.
Den som har furstens angelägenheter om hand, får aldrig
tänka på sig själv utan alltid på fursten» ... Det är samma
antifeodala ända, som så starkt kommer till tals i Eriks
mångahanda instruktioner till civila och militära ämbetsmän. —
»A andra sidan», framhåller Machiavelli vidare, »bör fursten
ha sin tjänare i åtanke, ära honom, göra honom rik, förbinda
honom till tacksamhet, låta honom dela både äran och
ansvaret» ... Under sådana förhållanden kommer han att frukta
varje förändring, emedan furstens fall skulle bliva hans eget.
»Om furste och tiänare äro så beskaffade, då kan den ene
lita på den andre; men i motsatt fall går åtminstone en av
dem ett olyckligt slut till mötes».
Machiavellis idealbild av förhållandet mellan fursten
och hans sekreterare skulle i viss utsträckning kunna tjäna
som karaktäristik av Erik XIV och Jöran Persson.
1 Principe, cap. XIX.
2 Principe, cap. XXII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
