Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Biskop Thomas’ Frihetsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Erik Lönnroth.
De 14 första stroferna behandla Engelbrekts uppträdande
mot kung Erik. Deras innehåll är följande.
Utländska män rådde i Sverige, de styrde land och fästen.
Svenskarna ledo svår nöd. Israels barn under Farao kunde
ej utstått värre kval.
Kung Erik ville ej beakta detta. Han ökade skatt och
tunga och lät onda män råda. Den fick värst, som bäst hade
tjänt. I femtio år bestod detta förtryck. Men omsider gjorde
Gud nåd. Han väckte upp den ringa mannen Engelbrekt
och gav honom makt att utföra sin vilja. Slott, städer, folk,
län och land gåvo sig under honom. Engelbrekt utdrev de
främmande våldsmännen, men när han manligen stritt, blev
han slagen, intet ont anande. För denna gärning nedbröts
Göksholm, och alla de, som gåvo råd och hjälp till det onda
dådet, fingo ringa fördel därav. Under tima vid Engelbrekts
grav.
I stroferna 15—18 skildrar skalden de följande
händelserna i Sverige fram till våren 1439.
Riket stod som förr i nöd, ty konungen ville ej hålla
sin dagtingan. Gud ville, att han skulle falla. Han bröt med
sina tre riken och blev dem alla kvitt.
Med list och makt arbetade Erik på att väcka tvedräkt.
Han fick vad han önskade: stor tvedräkt växte i riket. Nils
Stensson gjorde han till marsk. Denne förde in Danebrog.
Tendensen i hela den hittills genomgångna delen av
dikten har aldrig behövt diskuteras. Onda öden ha tillförts
Sverige av konung Erik, goda av Engelbrekt. Efter den
senares död ha de onda makterna åter fått fritt spel. Konung
Erik med Nils Stensson som marsk går slutligen till angrepp.
På denna punkt, i strofen 18, införes Karl Knutsson i
dikten. Vilken uppfattning har skalden av denne?
I sina tolkningar av Frihetsvisan ha Hjärne och Sjödin
här utformat var sin ståndpunkt. Bägge anse, att stroferna
21—22 uttrycka ogillande av marskens hänsynslöshet, samt
att stroferna 23—24 sätta honom i samband med övermodiga
och hårdhänta regeringsmetoder \ Vad som skiljer de båda
1 F. H. T. s. 119 f.; Sv. H. T. s. 236 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
