- Project Runeberg -  Scandia / Band IV. 1931 /
44

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Biskop Thomas’ Frihetsvisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

Erik Lönnroth.

rådskrets, som förfäktade Sveriges rättsliga samfundsordning
gentemot Erik av Pommern.

Först efter Kalmarmötet 1436 rycker biskop Thomas i
förgrunden inom prelatkretsen och rådsrepresentationen. I sin
skriftställarverksamhet är han att betrakta som en erkänd
talesman för kyrkans åsikter och intressen.

Under åren 1436 och 1437 skulle den svenska
rådsregeringen ordna rikets förvaltning enligt frihetsrörelsens principer.
Resultatet blev en påfallande decentralisation. På ett möte
i Söderköping 1436 lossades definitivt unionsmonarkiens grepp
om Sveriges administrativa apparat genom nybesättandet av
landets viktigaste fogdeposter 1. Därefter tyda inga uppgifter
på att den egentliga centralregeringen, vars ledande man var
marsken Karl Knutsson, skulle ha sträckt sin verkliga
maktutövning utanför Svealand. Här utspelades uppgörelsen
mellan rådet och den radikala bonderörelsen under Erik Puke,
och här behärskade marsken några av de viktigaste slottslänen 2.

Kyrkan hade spelat en framskjuten roli i kampen mot
det unionella enväldet. Men när den nya regimen stadgade
sig, visade kieresiet ånyo missnöje med den bestående
ordningen. Kaos hade efterträtt enväldets järnhårda
centralisering. Karl Knutsson visade sig oförmögen att träffa en
uppgörelse med de ideligen revolterande bönderna i de västra
landskapen. Kyrkan såsom skatteuppbärande institution blev
lidande på den inre oredan i landet. Marsken själv synes
icke ha iakttagit vederbörlig hänsyn till kyrkans egendom \
Just i biskop Thomas’ stift är kleresiets penningbrist tydligt
dokumenterad 4.

1 Karlskrönikan, S. F. S. 17.2 vv. 3378—3475. Handskrift C. 19 f. 160,
Uppsala Universitetsbibliotek.

2 Karlskrönikan vv. 3214 ff., 3442 ff. och 3475 ff.

8 Jfr Karlskrönikan vv. 4132—4134, episoden rörande Torshargs kyrka.
Prästen därstädes hade tidigare haft affärer med Erik Pukes familj.
(Broocman, Dipl. 1429 24/s, R. A.). Att denna kyrka varit utsatt för övergrepp
framgår av Gotschalk Bengtssons brev 1437 n/ii. (Broocmans Dipl., R. A.).

4 Pappersbr. 1437 2%o, R. A. Herr Ödmundus till biskop Thomas: »Ther

er nw enge swadaan tagh •–––-som foordoms Thiidh war, for storth man

faal oc otydhen gör ther mykith til».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 11:28:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1931/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free