Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Biskop Thomas’ Frihetsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Erik Lönnroth.
dokumenterad. Det är kampen mellan konstitutionalism och
envälde, som ger tidens motsättningar, icke någon strid
mellan unionism och nationalism. Den svenska aristokratiens
program lydde: frontställning mot kung Erik och mot dem,
som i hans namn utövade fogdeförtryck; lojalitet mot
marsken som rådets tillfälliga och valda överhuvud; förberedelse
för en konstitutionell unionsmonarki.
I vilket moment av detta programs fullföljande skall
Frihetsvisan inpassas?
Diktens episka framställning utmynnar i motsättningen
Nils Stensson—Karl Knutsson. Fienden, som representerar
superbia och djävulsrikets styrelsemetoder, är kung Erik med
anhängare. Mot denna fiende manas folket till strid.
Förtryckarna skola slutgiltigt slås ned; den konstitutionella
friheten hägrar som målet. Detta politiska program ger en
datering före Arkösundsfördraget den 21 augusti 1439, då
stilleståndet slöts mellan den svenska regeringen och kung
Eriks anhängare.
Den kamp, till vilken Frihetsvisan uppfordrar, kräver
en anspänning av rikets alla krafter. Karl Knutsson kämpar
enligt v. 120 för att »riikit skulle ey greenas». Synpunkten
återfinnes i andra källor. Den spelar en avgörande roli i
rådets placitacio av den 5—11 juni. Här uppges, att Gotland,
Öland, Kalmar, Stegeborg och Raseborg stå i begrepp att
avsöndra sig från riket. Dessa landsdelar svara mot
borgherrarna Erik av Pommern, Magnus Gren, Bo, Bengt och
Nils Stensson samt Karl Bonde Tordsson. Av Karlskrönikan
och Arkösundsfördraget känner man även den norska invasion,
som av Johan Umreyse fördes in över Sveriges västgräns 1.
En mäktig adelskoalition gick under Stenssönernas ledning
till strids mot den rådskonfederation, vars kärna utgjordes
av Sveriges biskopar. Målet var kung Eriks återinsättande.
Det politiska läge Frihetsvisan skildrar överensstämmer
fullkomligt med det, som möter i rådets »placitacio», juni 1439.
Vid underrättelsen om Nils Stenssons anfall under danskt
banér utfärdade rådet den 24 april en proklamation, som
1 Karlskrönikan vv. 6160—6217. Sveriges Traktater 3 s. 184 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
