Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Biskop Thomas’ Frihetsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Erik Lönnroth.
ägnat att underblåsa det nyligen dämpade missnöjet.
Anklagelserna mot marsken voro övervägande sanna. För Sveriges
riksråd gällde det att snabbt och effektivt bemöta det
agitatoriska angreppet.
Bemötandet sker delvis i rådets proklamation av den
24 april. Denna riktar sig mot Nils Stensson och beskyller
honom för att bryta Kalmar dagtingan och utplundra
kyrkan, allmogen och sina fienders familjer. Proklamationen
vill rättsligt precisera rådets ståndpunkt och rättsligt
motivera inskridandet mot Nils Stensson. Dess utfärdare förklara
sig förfäkta riksintresset, men på vidlyftig agitation inlåta de
sig icke. Ej ett ord nämnes om konungen eller om
anklagelserna mot Karl Knutsson. Man förbinder sig blott att
understödja denne i hans lagliga ämbetes utövning.
Men angreppet mot Karl Knutsson kunde icke lämnas
obesvarat. Efter helt andra linjer än proklamationen måste
den skrift uppläggas, som skulle förmå Sveriges folk att resa
sig till värn för den av marsken anförda rådskonfederationen.
Denna skrift blev Frihetsvisan. Visan riktar stöten mot
den kungliga agitationens bärande punkt: Karl Knutssons
gamla ställning som bondeplågare och fredstörare, hans
im-popularitet bland landets befolkning. Det är sant, att Sverige
lidit förtryck, men det var under kung Eriks tid. Samma
strid mot tyrannerna, som folkhjälten Engelbrekt påbörjat,
återupptages av Karl Knutsson. Det är sant, att denne böjt
många styva nackar, låtit de uppstudsige fly med last och
skam och tagit deras ägodelar, men de voro rikets förrädare
och måste drabbas av dylikt straff. Med öppet våld måste
stämplingarna nedslås. Det är sant, att Karl Knutsson farit
hårt fram, men det har ej skett av själviska motiv utan efter
rättfärdiga grundsatser. Kung Erik lockar med det, varefter
alla trängta: frid och ordnade förhållanden. Men vägen till
frid går icke genom ett envälde, som brutit konungaedens
löfte att styrka »fridh oc frelse» *. Den går genom den lag-
1 Nota de libertate v. 23. Jfr konungaedens artikel 7, MELL s. 12, ed.
Schlyter, Corpus Juris Sueo-Gotorum antiqui X. Jfr även Pseudo-Cyprianus,
Texte und Untersuchungen hgg. v. A. Harnack und C. Schmidt XXXIV. 1 s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
