- Project Runeberg -  Scandia / Band IV. 1931 /
121

(1928-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet. 121

omstöpning uteblev, förblev brevet vad det från början varit:
en beslutsakt.

Den ståndpunkt, som här vunnits ifråga om
unionsbrevets diplomatariska karaktär, är vunnen på den enda
framkomliga vägen: en rent diplomatarisk. Men är brevet
sådant det föreligger sålunda en beslutsakt, räcker det inte
med de tio beseglarna av sextiosju och deras »rent sociala»
etikett. Det räcker inte med en försäkran, att den
obestämda personligheten »man» utsett dessa tio. Både att de
utsetts och vern den utseende »man» är lärer behöva bevisas.
De tio må sedan vara hur »representativa» som helst.

Med professor Carlssons fastställande av unionsbrevets
diplomatariska karaktär, dess karaktär av en vittnesakt, är
den första etappen i hans skärskådan av brevet avslutad.
Men endast första etappen. En andra återstår. Varför
förvandlades egentligen detta unionsbrev till en vittnesakt?
Varför godtog man papperskonceptet som definitiv utskrift
och beseglade detta? Varför slutligen blev beseglingen
ofullständig? Professor Carlsson anser det påkallat att klarlägga
bevekelsegrunderna till dessa egenartade omkastningar i
brevets planläggning, innan han med utgångspunkt från
brevet självt går att besvara spörsmålet om Kalmarmötets
resultat.

Sex brev skulle enligt korroboratio utfärdas. Professor
Carlsson ser i bestämmelsen härom »en improvisation». Han
supponerar meningen ha varit att få unionsavtalet i solenn
form bekräftat av en bredare och fylligare representation än
Kalmarmötets deltagare utgjorde (410). Suppositionen är
otrolig. Rikenäs fullmyndiga företrädare var aristokratien,
den andliga och den verldsliga, rikenas rådgivare och män,
talrikt samlade i Kalmar och samlade i den bestämda
avsikten att avsluta unionen mellan de tre nordiska rikena.
Dessa rådgivare och män skulle alltså frivilligt ha uppgivit
sin maktställning och inrymt köpstadsmännen en plats
bredvid sig. A andra sidan ligger det från professor Carlssons
ståndpunkt nära och närmast att sätta omkastningarna i
unionsbrevets planläggning i sammanhang med bestämmel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 16 11:28:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scandia/1931/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free