Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet. 137
en teori. Ett faktum är konstaterat. Ett faktum så
grund-fast, att varken professor Carlsson eller någon annan lärer
få det att falla sönder och samman.
Det andra »originella inslaget» är konfederationen av den
20 juli. Professor Carlssons bevis mot konfederationen lyder:
»Onekligen sällsamt, att det — i stort sett — just råkar
vara kröningsdagens till rang och ställning, var och en inom
sin kategori, mest förnämliga deltagare, som bildat minoriteten
inom en eljest mot unionstanken kyligt stämd församling och
därför kommit att sluta ett förbund för den beständiga
unionens genomförande. Hur skall man exempelvis förklara, att
av Danmarks och Sveriges i Kalmar talrikt församlade
episko-pat de båda ärkebiskoparna och den till rangen främste
suffra-ganbiskopen inom vardera kyrkoprovinsen, men inga som
helst andra inträtt i konfederationens led? Nu anmärkta
förhållande ställer den i sig själv lösliga hypotesen ovillkorligen
i en ganska misstänkt dager» (478).
Vad här säges ger intet bevis. Det är ett skolexempel
på ett sätt att räsonera, som var brukligt i alla vetenskapers
barndom. Man kan med lika rätt räsonera motsatt.
Konung Erik och Margareta har velat unionen; alltså är det
helt naturligt, att det var mötets till rang och ställning mest
förnämliga deltagare, deras män och anhängare, som kom
att sluta förbund för unionens genomförande. Dylika
rä-sonemang leder aldrig till säkra och distinkta resultat.
Beviset måste här som annars föras med utgångspunkt från
unionsbrevet självt.
Brevet skulle redan den 17* juni ha brakts i gällande
urkundsmässig form. Något sådant skedde inte. Först den
20 juli företogs besegling. De beseglande var reducerade till
tio — ursprungligen var det tänkt alla de tre rikenas
rådgivare och män, senare sjutton. De tio beseglade visserligen
»till bevaring». Men någon befogenhet angavs inte och
själva tillstod de öppet, att den överenskommelse brevet
innehöll skulle »fulldragas» och »fullkomnas» genom sex nya
beseglade brev. Med andra ord: de tio betraktade
överenskommelsen ännu inte som statsrättsligt giltig. Under sådana
förhållanden kan de tio endast ha utgjort en konfederation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
