Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 års unionsbrev och dess rättsgiltighet. 139
brevet ’måste vara ett ensidigt utställt fördragsdokument’; det
har från början varit avsett att ’efter färdigställandet
utväxlas mot därtill svarande diplom av konungen och drottningen’
eller också ’och snarare’ har det ’skolat erhålla en ytterligare
korroboratio av konungen och drottningen och utskrivas i så
många exemplar, att parterna efter beseglingen kunnat taga var
och en sitt’. Att professor Weibull nödgats tillgripa en så
vittsvävande hjelphypotes, gör onekligen grundiippfattningen, att
man i Kalmar åsyftat ett herskarfördrag och icke en
överenskommelse mellan rikena, i hög grad misstänkt» (478 ff.).
Professor Carlsson rör sig i hela denna hastiga
argumentering liksom tidigare helt på räsonemangets vägar.
Det slår en genast, att blick saknas för det diplomatariskt
väsentliga: unionsbrevets karaktär av fördragsdokument med
speciell egenart. I den centrala delen av den art dokument,
brevet tillhör, deras dispositio, nämnes regelrätt före de
artiklar, i vilka fördragets innehåll sammanfattas, de
fördragslutande parterna. På alldeles samma punkt i
unionsbrevet är också insatt, att sämjan, friden och förbindningen
är avhandlad, dagtingad och ändad med råd och samtycke
av konung Erik och drottning Margareta och med en rätt
endräkt och samtycke av alla rikenas rådgivare och män
fullbordad på sätt som de därefter återgivna artiklarna utvisar.
Efter unionsbrevets diplomatariska byggnad bör de två
maktkonstellationer, som här anges, vara de fördragslutande.
Men detta formella bevis kan sakligt utbyggas. Genomgår
man brevets artiklar, finner man, att det inte är rikena
Danmark, Sverige och Norge som här står emot och binder
varandra; parterna är även här konungamakten och rikenas
rådgivare och män. Det kommer därtill, att de senare
ingenstädes uppträder rike för rike som självständiga parter. De
uppträder som en sluten enhet. Denna enhet är bevarad
även i den nya korroboratio och i den besegling, som
grundar sig på denna.
Beviset för vilka de fördragslutande parterna är i
unionsbrevet kan sålunda föras på grundval av diplomet självt.
Professor Carlsson har inte observerat detta. Men inför ett
sådant bevis blir det fullkomligt likgiltigt, hur man året förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
